Share to: share facebook share twitter share wa share telegram print page

10 Hygiea

10 Hygiea ⯚ (Astronomisk symbol för 10 Hygiea)
Upptäckt[1]
UpptäckareA. de Gasparis
UpptäcktsplatsNeapel
Upptäcktsdatum12 april 1849
Beteckningar
MPC-beteckning10 Hygiea
AlternativnamnA900 GA
Uppkallad efterHygieia[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Hygiea-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,50456525 AU
524 275 498 km
Perihelium2,7734173 AU
414 897 320 km
Halv storaxel3,13899126 AU
469 586 409 km
Excentricitet0,11646225
Siderisk omloppstid2 031,34452 d (5,56 år)
Medelomloppshastighet16,815 km/s
Medelanomali15,29656°
Inklination3,840947°
Longitud för uppstigande nod283,41495°
Periheliumargument313,0119°
Månar0
Fysikaliska data
Dimensioner500×385×350[5] km
407,12[4] km
407±7[6] km
Massa1,03±0,10×1020[7] kg
9,02±0,26×1019[6] kg
9,03±0,30×1019[5] kg
Medeldensitet2,55±0,15[6] g/cm³
2,56±0,76[5] g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)0,096 m/s²
Flykthastighet0,22 km/s
Siderisk rotationsperiod27,62[4][8] h
Polekliptisk latitud115° el 300°[8]
Polekliptisk longitud-30°[8]
Albedo0,0717[4]
Yttemperatur
Medel: ~164
Max: 274
SpektraltypC
Absolut magnitud (H)5,43

10 Hygiea är en asteroid i Asteroidbältet. Det är den 10:e asteroiden som upptäcktes, och upptäckaren var den italienska astronomen A. de Gasparis den 12 april, 1849. Denna asteroid tror man tar upp 3 % av all massa i asteroidbältet. 10 Hygiea är den dominerande asteroiden i Hygieagruppen (med ungefär 90 % av massan i hela gruppen).[2] 10 Hygiea är namngiven efter den grekiska gudinnan Hygieia för hälsa, dotter till Asclepius.[3]

Fysiska egenskaper

Animation av Hygieas omloppsbana

10 Hygiea är den största asteroiden bland de mörka C-typ asteroiderna med en kolyta som är vanliga i det yttre bältet, vilket ligger bortom Kirkwoodgapet vid 2,82 AU från solen.[9] Denna asteroid är också den största i området. Dess mörka yta och det stora medelavståndet till solen gör att denna förhållandevis stora himlakropp ändå är svår att observera från jorden.

Ytkompositionen gör att man tror att 10 Hygiea inte smälte under solsystemets början, i kontrast till andra stora planetesimaler som 4 Vesta. Det ser ut som om Hygiea är avlång, mycket mer än de andra asteroiderna i "big four" (Ceres, 2 Pallas och 4 Vesta). Hygieas låga densitet gör att man kan jämföra den med Jupiters issatelliter.

Undersökningar med rymdteleskopet Hubble har inte visat på någon måne.[9]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 8 februari 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 10 Hygiea” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=10. Läst 19 augusti 2020. 
  3. ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 14. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA14&dq=10+Hygiea&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=10%20Hygiea&f=false. Läst 27 april 2015 
  4. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Hygiea” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10. Läst 31 augusti 2011. 
  5. ^ [a b c] James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcV03L?url=http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. 
  6. ^ [a b c] Chesley, S. R. (05 2005). ”The Mass of Asteroid 10 Hygiea”. American Astronomical Society, DDA meeting #36, #05.05; Bulletin of the American Astronomical Society. sid. Vol. 37, p.524. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://www.webcitation.org/5yxge0tx2?url=http://ads.ari.uni-heidelberg.de/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2005DDA....36.0505C. Läst 12 september 2005. 
  7. ^ G. Michalak (2001). ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe), (10) Hygiea, (15) Eunomia, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida, (704) Interamnia” (PDF). Astronomy & Astrophysics. sid. 374, 703-711. doi:10.1051/0004-6361:20010731. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://www.webcitation.org/5yxgeGaJ5?url=https:///. Läst 21 augusti 2018. 
  8. ^ [a b c] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcZtEE?url=http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. 
  9. ^ [a b] Barucci MA, Dotto E, Brucato JR, et al. (mars 2002). ”10 Hygiea: ISO infrared observations”. Icarus. sid. Volume: 156 Issue: 1 Pages: 202-210. doi:10.1006/icar.2001.6775. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcx3OX?url=http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0019103501967752. 

Externa länkar

  1. PDS lightcurve data
  2. L.F. Lim et al Thermal infrared (8–13 µm) spectra of 29 asteroids: the Cornell Mid-Infrared Asteroid Spectroscopy (MIDAS) Survey, Icarus Vol. 173, p. 385 (2005).
  3. A. Storrs et al, Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope, Icarus, Vol. 137, p. 260 (1999).
Kembali kehalaman sebelumnya