Albrekt II av Brandenburg-Ansbach

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Hela artikeln bygger på andra språkversioner och deras referenser. Lägg till dessa och ta bort denna mall. (2021-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Albrekt II
Målning av Benjamin Block från 1643
Markgreve av Brandenburg-Ansbach
Regeringstid	1634 – 1667
Företrädare	Fredrik III
Efterträdare	Johan Fredrik
Gemål	Henriette Luise Sofia Margareta Kristina av Baden
Detaljer Barn	Sofia Elisabet Albertina Luise Sofia Amalia Luise Sofia Johan Fredrik Albrekt Ernst Dorothea Charlotte Eleonore Juliana
Ätt	Hohenzollern
Far	Joakim Ernst
Mor	Sofia av Solms
Född	18 september 1620 Ansbach, Brandenburg-Ansbach, Tyskland
Död	22 oktober 1667 (47 år) Ansbach, Brandenburg-Ansbach, Tyskland
Begravd	Johanneskyrkan, Ansbach
Heraldiskt vapen
Vapenskölden för huset Hohenzollern

Albrekt II av Brandenburg-Ansbach, född 18 september 1620 i Ansbach i Tyskland, död 22 oktober 1667 i Ansbach i Tyskland, var från 1634 till sin död regerande markgreve av Brandenburg-Ansbach.

Albrekt var den andre sonen till markgreve Joakim Ernst i äktenskapet med Sofia av Solms, dotter till greve Johan Georg I och Margareta av Schönburg.

Efter Joakim Ernsts död 1625 ärvde den äldste sonen Fredrik III furstendömet, där hans mor och morbror regerade som förmyndare fram till hans myndighet 1634. Redan samma år stupade Fredrik i trettioåriga kriget i slaget vid Nördlingen, där han slogs på den svenska sidan. Eftersom Fredrik var ogift och inte efterlämnade några barn, kom Albrekt att som andre son ärva furstendömet. Då han var minderårig trädde åter modern och morbrodern in som förmyndare. Först 1639 blev Albrekt myndig och övertog regeringen.

Början av hans regering kännetecknades av de sista åren av trettioåriga kriget. Genom framgångsrik diplomati förde han furstendömet genom krigets slutskede och stöttade återuppbyggnaden genom förvaltningsreformer, stöttning av skråväsendet och kulturlivet och en generös kreditpolitik. Han lät österrikiska religiösa flyktingar slå sig ned i furstendömet och utökade sitt furstendöme genom att 1647 respektive 1662 förvärva amten Treuchtlingen och Berolzheim. Hans viktigaste rådgivare var juristen Johannes Limnäus, hans tidigare informator. Han deltog aktivt i Tysk-romerska rikets politik och sände 1663–1664 trupper till kriget mot Osmanska riket.

Albrekt framstår som en typisk barockfurste och representant för absolutismen. Han avled 1667 och begravdes i Johanneskyrkan i Ansbach.

Albrekt gifte sig 31 augusti 1642 i första äktenskapet med Henriette Luise, dotter till hertig Ludvig Fredrik av Württemberg-Mömpelgard. I äktenskapet föddes:

• Sofia Elisabet (född och död 1643)
• Albertina Luise (1646–1670)
• Sofia Amalia (född och död 1649)

Han gifte sig andra gången i Oettingen 15 oktober 1651 med Sofia Margareta, dotter till greve Joakim Ernst av Oettingen. I andra äktenskapet föddes följande barn:

• Luise Sofia (1652–1668)
• Johan Fredrik (1654–1686), markgreve av Brandenburg-Ansbach, gift
  • 1) 1673 med Johanna Elisabet av Baden-Durlach (1651–1680)
  • 2) 1681 med Eleonore Erdmuthe av Sachsen-Eisenach (1662–1696)
• Albrekt Ernst (1659–1674)
• Dorothea Charlotte (1661–1705), gift 1687 med lantgreve Ernst Ludvig av Hessen-Darmstadt (1667–1739)
• Eleonora Juliana (1663–1724), gift 1682 med hertig Fredrik Karl av Württemberg (1652–1698)

Han gifte sig tredje gången 6 augusti 1665 i Durlach med Kristina av Baden, dotter till markgreve Fredrik VI av Baden-Durlach. Det tredje äktenskapet blev barnlöst.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Albrecht II. (Brandenburg-Ansbach), 19 april 2020.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Albert II, Margrave of Brandenburg-Ansbach, 24 mars 2021.