Processionen vid öppnandet av Andra Vatikankonciliet
Andra Vatikankonciliet, informellt ibland Vatikan II, var ett koncilium i Romersk-katolska kyrkan som hölls i fyra sessioner mellan 1962 och 1965. Konciliet sammankallades av påvenJohannes XXIII 1959, och avslutades av hans efterträdare Paulus VI. Andra Vatikankonciliet var 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse.[1] Bland de påtagligaste resultaten av Andra vatikankoncilitet finns övergången till att fira mässa helt på folkspråk och ett uppmjukat förhållande till andra världsreligioner.[1] Konciliet påbjöd också en översyn av kyrkans liturgi.
Konciliet syftade, med Johannes XXIII:s ord, till aggiornamento vilket är italienska för "uppdatering" och syftade på en öppning mot det moderna samhället, en anpassning till nutiden.[2] Ett annat viktigt begrepp för konciliet var det franska ressourcement, nyteologins slagord om återvändande till källorna. Uppdateringen skulle ske genom detta ösande ur trons källor.[3]
Efter konciliet gick utvecklingen inom Katolska kyrkan snabbt, och inte utan konflikter. Konciliet inspirerade å ena sidan till befrielseteologin och andra radikala rörelser, och fick å andra sidan de som motsatte sig förändringarna att samla sig i konservativa och ibland schismatiska grupperingar såsom Sankt Pius X:s prästbrödraskap.[1]
Sessioner
Andra Vatikankonciliet genomfördes i fyra sessioner och samlades i Peterskyrkansmittskepp.
Session 1: 11 oktober – 8 december 1962
Session 2: 29 september – 4 december 1963
Session 3: 14 september – 21 november 1964
Session 4: 14 september – 8 december 1965
Skrifter från konciliet
Andra Vatikankonciliet publicerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer.
