Dialekter av asturiska: västasturiska, central asturiska och östasturiska.
Asturiska (asturiska: asturianu[1]) är ett romanskt språk. Det talas i provinserna Asturien och León i Spanien samt i Miranda do Douro i Portugal (där det går under namnet mirandesiska). Språket är utrotningshotat, och antalet talande (nu omkring 100 000 som förstaspråk[1]) minskade kraftigt under 1900-talet. Under senare årtionden har åtgärder för att skydda och främja språket vidtagits.
Asturiska är en av huvudvarieteterna[1] bland de ibero-romanska språken. Asturien var basen för den kristna återerövringen av Iberiska halvön från de muslimska morerna, och språket talades tidigt på båda sidor om de kantabriska bergen (i norr i Asturien och i söder i norra León).
Liksom aragoniskan utkonkurrerades asturiskan dock redan under medeltiden av den expansiva kastilianska varieteten av spanskan. Därefter har asturiskan förpassats till en enbart lokal angelägenhet i princip utan (viktigare) litteratur.[1]
Under 1970-talet inleddes ansträngningar för att återupprätta asturiskans roll som språk i olika sammanhang. 1980 inrättades en akademi för det asturiska språket i regionens huvudort Oviedo.[1]
Asturiskan kallas även lokalt för bable ('språk'; jämför spanskans habla).[2]
Vissa dialekter har även ljuden ḷḷ & ḥ, vilka uttalas /t͡s~ʈ͡ʂ~ɖ͡ʐ~ɖ/ och /x~h/
Varianter
Asturiskan ingår i den större språkgrupperingen astur-leonesiska. Den inkluderar cirka sju olika språk eller dialekter, var och en med sin egen tydliga karaktär, listade från öster till väster och från norr till söder:
