Share to: share facebook share twitter share wa share telegram print page

Carl Hammarskjöld

Carl Hammarskjöld
Född22 februari 1838[1][2]
Tuna församling[1][2], Sverige
Död1 april 1898[1][2] (60 år)
Hedvig Eleonora församling[1][2], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1][2]
SysselsättningNationalekonom[1], jurist[1], politiker[1][2], domare
Befattning
Professor, Uppsala universitet (1877–)[2]
Andrakammarledamot, Uppsala valkrets (1879–1881)[3][1][2]
Konsultativt statsråd
Regeringen Posse (1880–1880)[2]
Sveriges ecklesiastikminister
Regeringen Posse, Regeringen Thyselius och Regeringen Themptander (1880–1888)[2]
Justitieråd i Högsta domstolen (1888–)
Förstakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1895–1897)[3][1][2]
Politiskt parti
Inget[2]
SläktingarHugo Hammarskjöld (syskon)[2]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1877)
Redigera Wikidata

Carl Gustav Hammarskjöld, född 22 februari 1838 i Tuna, Kalmar län, död 1 april 1898 i Stockholm, nationalekonom, jurist och politiker, bror till Hugo Hammarskjöld och kusin till Carl-Gustaf Hammarskjöld och Hjalmar Hammarskjöld.

Efter studier på Uppsala universitet utnämndes han 1866 till docent i nationalekonomi och finansrätt, blev 1870 adjukt och 1877 till professor i samma ämne. Det var knappast hans vetenskapliga meriter som gav honom professorsstolen, hans vetenskapliga produktion var obetydlig, utan snarare hans personliga egenskaper. Han var Kalmar nations inspektor 1878–1880. Han invaldes i Vetenskapsakademien 1885, vars preses han var 1893–94. Bland hans akademiska arbeten märks Om lösdrifvare och deras behandling (1866), Om grundskatternas upphäfvande el. aflösen (1866), Om falsk angifvelse och ärekränkning (1875), Bidrag till tolkning af k. förordningarne.... om kommunalstyrelse (1888).[4]

Han engagerade sig politiskt och representerade högern i andra kammaren 1879–81 och i första kammaren 1895–97. Han var även ledamot av kyrkomötena 1873, 1878, 1888 och 1893.[4] I Arvid Posses regering 1880 blev han först utnämnd till konsultativt statsråd och senare samma år till ecklesiastikminister en post han behöll fram till 1888, då han avverkat tre statsministrar, Arvid Posse, Carl Johan Thyselius och Robert Themptander. Han ansåg själv att han som statsråd varit alltför svag på grund av dålig initiativförmåga.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Carl G Hammarskjöld, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12543, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 310, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOMg, läst: 12 februari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Register till Riksdagens protokoll med bihang för tiden från och med år 1867 till och med år 1899. Bd 1, Personregister, 1899, s. 192, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 477.

Källor

  • Svenskt biografiskt lexikon, band 18, s. 171-173
  • Norberg, Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 1.
  • Svenska män och kvinnor, band 3.
Företrädare:
Vilhelm Lilljeborg 		Inspektor för Kalmar nation
1878–1880 		Efterträdare:
Wilhelm Erik Svedelius
Företrädare:
Carl Gustaf Malmström 		Sveriges ecklesiastikminister
1880–1888 		Efterträdare:
Gunnar Wennerberg
Kembali kehalaman sebelumnya