Clara Elisabeth Andersen, född 13 maj 1826 i Köpenhamn, död 28 augusti 1895, var en dansk författare, dramatiker och översättare. Hon var en av Danmarks mest framgångsrika dramatiker under 1800-talet.[1]
Clara Andersen var dotter till Caspar Heinrich Bernhard Andersen (1790–1832), musiker i Det Kgl. Kapel, och skådespelerskan Birgitte Andersen, född Olsen (1791–1875).[1] Hon började skriva dramatik från tidig ålder och skickade 1848 pjäsen En Evadatter till författaren Henrik Hertz, som uppmuntrade henne att fortsätta skriva.[1] Med hjälp av skådespelaren Frederik Høedt fick hon den uppförd på Hofteatret 1855–1856 med honom som huvudrollsinnehavare.[1] Det var vid den tidpunkten den enda pjäsen skriven av en kvinna som uppfördes på teatern.[1] Pjäsen fick övervägande positiv kritik av landets teaterrecensenter och var en succé.[1] Hennes mest kända pjäs var dock Rosa og Rosita från 1862 och som uppfördes på Det Kongelige Teater med stor framgång.[1] Den uppfördes på teatrar runt om i Danmark samt även i Wien, Berlin, Breslau och Kristiania.[1]
Hon skev även novellsamlingen Noveller (1855) och romanen Kastaniebaandet (1861), båda under pseudonymen Paul Winther.[2]
Hon översatte även pjäser av Louis Benoît Picard, Joseph Bernard Rosier och Alexandre Dumas till danska.[2]
Bibliografi
- En Evadatter (1848)
- Noveller (1855) - novellsamling
- En Velgjørers Testament (1858)
- Kastaniebaandet (1861) - roman
- En Theaterhistorie under Ludvig XIV (1862)
- Rosa og Rosita (1862)
- En nyttig Onkel (1866)
- Grøn Fødselsdag (1870)
- De lykkeligste Børn (1871)
- Sandt og Usandt (1873)
- Irons Jagt (1876)
Referenser
- Noter
- Litteratur
