Edil

Romarriket
Romarrikets statsskick och förvaltning
Historiska perioder
Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken 509–27 f.Kr. Romerska kejsardömet 27 f.Kr.–395 e.Kr.
Västromerska riket 395–476	Östromerska riket 395–1453
Ordinära magistrater
Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor	Edil Kvestor Tribun Censor Curator
Extraordinära magistrater
Diktator Magister Equitum	Ståthållare triumviri Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator	Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen	Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet

Edil (latin: aedilis, av aedes, 'rum', 'tempel'^[1]) var en typ av ämbetsman i antikens Rom. Ämbetet infördes år 493 f.Kr. och avskaffades slutligen på 200-talet e.Kr.

Till edilernas ämbete hörde att vidmakthålla tempel och offentliga byggnader, anordna offentliga spel, handha polismyndigheten samt ombesörja provianttillförseln.^[1]

Från år 493 f.Kr. fanns två plebejiska ediler, aediles plebei, som uppsyningsmän för Aventinens Ceres-tempel.^[1] Sedan år 366 f.Kr. fanns därutöver två patriciska eller kuruliska ediler, aediles curules; dessa växlade och var vartannat år patricier och vartannat år plebejer.^[1]

Efter republikens slut år 27 f.Kr. överfördes edilernas maktbefogenheter successivt till andra ämbetsverk.^[1] Ämbetet avskaffades slutligen på 200-talet e.Kr.

I modern tid har titeln edil använts i studentsammanhang i den ungefärliga betydelsen "husförman", så till exempel vid Akademiska Föreningen och Studentskegården i Lund.