Mellan 2014 och 2016 var han Frankrikes ekonomiminister, under president François Hollande.[6][7] Den 30 augusti 2016 begärde han entledigande från ministerposten, för att ställa upp med en centristisk kandidatur under namnet En Marche! i det franska presidentvalet 2017.[8][9] Han tog sig vidare från presidentvalets första omgång, och besegrade Marine Le Pen i valets andra omgång med 66 procent av rösterna.[5]
Macron föddes i den franska staden Amiens. Han växte upp i en läkarfamilj med två yngre syskon, där hans far Jean-Michel var professor i neurologi och hans mor Françoise var verksam läkare.[11] Han visade tidigt i barndomen intresse för böcker och flera lärare beskrev honom som en brådmogen pojke.[12]
I september 2008 anställdes Macron vid investmentbanken Rothschild & Cie Banque (som är en del av Rothschild & Co.) i Paris, där han gjorde en framgångsrik karriär.[14] År 2010 blev han delägare i investmentbanken.[15] Hans största framgång kom 2010, då han genomförde en affär mellan Nestlé och Pfizers livsmedelsverksamhet, vilket också gjorde Macron själv till miljonär.[16]
År 2012 rekryterades han till den nyblivne franska presidenten François Hollandes stab.[14]
Familj och privatliv
Macron är sedan 2007 gift med Brigitte Macron, född Trogneux.[17] Paret inledde en relation när Macron var 16 år gammal, då hon var hans dramalärare i Amiens.[14] Hon har tre barn (födda 1975, 1977 och 1984) i ett tidigare äktenskap, men makarna Macron har inga gemensamma barn.[18]
Macron växte upp som katolik och döptes då han var 12 år gammal.[19] Han har ändå definierat sig som en agnostisk katolik.[20]
Politisk karriär
Politisk bakgrund
Mellan 2006 och 2009 var Macron medlem i socialistiska partiet. Han var biträdande stabschef hos president François Hollande 2012–2014, och utsågs till ekonomiminister 2014, under Manuel Valls andra regering. Som sådan genomförde han marknadsvänliga reformer.[21] Han drev bland annat igenom en kontroversiell lag, som också fick hans namn, där bland andra butiker tilläts ha mer flexibla öppettider på söndagar.[16] Han avgick i augusti 2016, för att kunna lansera sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017.[22][23]
Den 16 november 2016 gick Macron officiellt ut med sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017. Kandidaturen skulle, enligt honom själv, varken "samla högern eller samla vänstern, utan samla fransmännen".[33] Rörelsen som Macron skapade heter En Marche! (som även är Macrons initialer), och är progressiv till sin natur.[33] Han ville starta en "demokratisk revolution" och "avblockera Frankrike".[34] Initialt fick Macron kritik för att hans kampanj inte byggde på något program eller agenda. Den 2 mars 2017 publicerade han sitt formella program, ett 150-sidigt dokument,[35] som lades ut på internet och presenterades under en presskonferens samma dag.[36] Macron fick stöd av flera center- och center-höger-politiker.[37]
Han bedyrade betydelsen av investeringar i forskning om hållbar utveckling, och ville att Frankrike skulle prioritera reformer inom områden som rör klimat, infrastruktur, hälsa och digitalisering.[16][30][38] Han har vid flera tillfällen betonat vikten av att bedriva en aktiv kulturpolitik, bland annat med förslag om riktade subventioner till den yngre generationen för köp av till exempel böcker eller teater- och biobesök.[30][38]
Rörande säkerhetspolitiska frågor förespråkade Macron en starkare polismyndighet och försvarsmakt i Frankrike.[29] Han föreslog införandet av språkkrav för invandrare för att franskt medborgarskap ska garanteras.[30][31] Han ville bevara det passfria Schengensamarbetet och värnade om ett gränslöst Europa, samtidigt som han ville stärka EU:s yttre gränser med ökade resurser till dess gränsmyndighet.[31] Macron uttryckte under valrörelsen 2017 att han inte vill se ett tak för invandring till Frankrike, utan förespråkade att flyktingkvoterna inom Europa ska fördelas och beslutas om på EU-nivå.[39] I augusti 2018 meddelade han att han inte längre tror på ett EU-system med kvotering av flyktingar.[40]
Den 9 mars 2017 passerade Macron för första gången Marine Le Pen i opinionsmätningarna inför presidentvalet.[41] I den första omgången av presidentvalet den 23 april 2017 tog sig Macron vidare till presidentvalets andra och sista omgång den 7 maj som han även vann. Marine Le Pen var hans motkandidat.[5][42]
Presidentskap 2017–2022
Emmanuel Macron tillträdde 2017 vid 39 års ålder som Frankrikes president. Han var den yngste franska presidenten genom tiderna och den yngste statschefen sedan Napoleon I.[43] I juni 2017 parlamentsval fick Macrons nya parti La République En Marche (LREM) egen majoritet i Frankrikes parlament. LREM, fick 308 av de 577 platserna i parlamentet.[44]
Macron gick till val på att reformera Frankrike, och genomförde också omfattande reformer under sina första år som president.[45] Macron genomförde exempelvis omfattande förändringar i skattesystemet, bland annat med en sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter. Under Macron avskaffades även förmögenhetsskatter, och en fast engångsavgift på kapitalvinster infördes. Dessutom genomfördes en större revision av arbetsrätten, där man bland annat gjorde det lättare för arbetsmarknadens parter att enas kring visstidsanställningar, gjorde kollektivavtal mer flexibla och gjorde det lättare att säga upp personal.[46][47][48] Reformerna ledde bland annat till att arbetslösheten sjönk, liksom statsskulden.[45]
Fackföreningsrörelsen i Frankrike var dock starkt kritisk till Macrons position gällande frågor som berör arbetsrätten och demonstrerade därför mot presidenten. Dessa demonstrationer började i samband med att Macron installerades som president och fortsatte därefter 2017 och 2018. En bensinskatt som regeringen beslutade i slutet av 2018 blev också starten på proteströrelsen "De gula västarna", som fick namnet efter de gula reflexvästarna alla franska medborgare enligt lag måste ha i bilen.[49][50] Föreslagna reformer av pensionssystemet ledde till generalstrejker som lamslog landet under några veckor vintern 2019-2020.[45]
2018 inträffade den så kallade livvaktsskandalen, då Macrons livvakt och säkerhetsansvarige Alexandre Benalla tvingades avgå. Benalla hade fångats på film när han använde extremt våld mot en demonstrant i maj 2018.[51] Samma år sade även Macrons miljöministerNicolas Hulot upp sig under en direktsänd radiointervju på Radio France. Uppsägningen gjordes efter en längre tids meningsskiljaktigheter med presidenten, som Hulot menar inte gjort tillräckligt för att Frankrike ska kunna nå målen inom Parisavtalet om att minska den globala uppvärmningen.[52][53]
I april 2021 anmälde Macron att han kommer att avskaffa skolan ENA. Motiveringen var att garantera lika möjligheter för alla att få tillgång till statliga toppjobb. Att utexamineras från skolan har traditionellt korrelerat starkt med anställning på höga poster inom framför allt staten (bl.a. ambassadörer, ministrar, presidenter) men även i näringslivet.[54]
Macrons presidentskap präglades av Covid-19-pandemin, och mot slutet Rysslands invasion av Ukraina 2022.[55] Under covid-pandemin ersattes delvis mål om budgetdisciplin med mål om "social och medborgerlig frid", vilket delvis uppfylldes med en starkare stat.[45]
Den 10 april 2022 genomfördes den första valomgången i presidentvalet. Emmanuel Macron fick 9 785 578 röster (27,84 %), och kvalificerade sig därmed till en andra valomgång mot Marine Le Pen, som fått 8 136 369 röster (23,15 %).[56] Den andra valomgången genomfördes den 24 april 2022. Macron besegrade Le Pen med 18 780 000 röster mot 13 298 000 röster.[4] Det var första gången på 20 år en sittande fransk president återvaldes.[57]
.jpg)
_Ribbon.png){kind=small}
_-_ribbon_bar.gif){kind=small}
_-_ribbon_bar.svg){kind=small}
