Ett drömspel är en teaterpjäs av August Strindberg, utgiven 1902. Pjäsen kan räknas till Strindbergs så kallade vandringsdramer och betraktas som föregångare till det expressionistiska dramat. I pjäsen kommer guden Indras dotter ned till jorden för att uppleva människornas livsvillkor. Som ett ledmotiv för pjäsen upprepar Indras dotter, kallad "Agnes", gång på gång "Det är synd om människorna".
I förordet till Ett drömspel skriver författaren:
”
Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. – Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.
„
Det är bland annat på grund av dessa egenskaper, det som kallas hans "drömspelsteknik", som Strindberg, vid sidan av William Butler Yeats och Maurice Maeterlinck betraktas som en av den modernistiska teaterkonstens portalgestalter.
Vilken sida av Strindberg som betonas är en fråga om regissörens val; medan den modernistiskt abstrakta sidan betonades av Max Reinhardt framhöll Olof Molander i sina uppsättningar av Ett drömspel i högre grad de realistiska aspekterna.
Strindberg själv kallade Ett drömspel för "mitt mest älskade drama, min största smärtas barn".
Hösten 1901 genomgick Strindberg en svår kris. Den 6 maj hade han gift sig med den unga skådespelerskan Harriet Bosse, som dock efter en kontrovers i slutet av augusti lämnat honom och skrivit att hon gått för alltid. August blev förtvivlad men fortsatte dock att skriva till Harriet. Ungefär samtidigt berättar Strindbergs occulta dagbok om utkast till Ett Drömspel. Först på hösten samma år, den 5 oktober, återvände Harriet till August. Man antar att en del av pjäsen var skriven då. Hela texten, bortsett från avsnittet om kolbärarna, och scenanvisningarna bör ha färdigställts under november 1901. Avsnittet om kolbärarna bifogades senast i början av 1902. Pjäsen utkom i tryck, tillsammans med verken Kronbruden och Svanevit, på senvåren 1902 och fick goda recensioner.[2]
Innehåll
Skådespelet börjar och slutar i ett slott som växer uppåt. Däremellan förekommer delvis återkommande scener, såsom:
Många av dessa scener antas relatera till Strindbergs egna upplevelser[2]
Huvudpersoner
Dottern, även kallad Agnes eller Indras dotter
Officeren
Advokaten
Diktaren
Uruppförande
Uruppförandet 1907 regisserades av Victor Castegren med dekor av Carl Grabow[3]. Dotterns spelades av Harriet Bosse, Officeren av Ivar Kåge, Advokaten av Tore Svennberg och Diktaren av Ivan Hedqvist. Recensionerna var blandade, framför allt kritiserades det tekniska: de många och komplicerade scenombyggnaderna störde framförandet.[2]
