Efter Borgå lantdag följde en period på mer än ett halvsekel då inga lantdagar sammankallades, och som därför brukar kallas för statsnatten.
Finländsk lagstiftining gick i stå. Emellertid beslöt kejsar Alexander II att påbörja förberedelserna för en lantdag 1859.[3] En rad lagstiftningsärenden kunde inte lösas på administrativ väg i senaten och påkallade ständernas samtycke. Till lantdagsförberedelserna hörde januariutskottet, ett organ sammansatt av 12 representanter för varje stånd som skulle överlägga om ärendelistan. Utskottet var samlat i Helsingfors på Riddarhuset från 20 januari till 6 mars 1862. Själva lantdagen sammankallades i juni 1863[4] och utblåstes 15 september samma år. Till öppningsfestligheterna hörde kejsarens besök, en stor bal och en jakt på Träskända gård, som ägdes av filantropen Aurora Karamzin. I sitt öppningstal lovade kejsaren sammankalla lantdagen regelbundet, vilket särskilt utomlands tolkades som ett uttryck för Alexander II:s engagemang i reformarbetet han påbörjat, trots svårigheterna i Polen där ett uppror mot ryska överheten pågick.[5] På själva ärendelistan fanns bland annat förslag om ogifta kvinnors myndighet, kommunalt självstyre, privatbankers upprättande och styrelse.[6] Ständerna var samlade ända fram till 15 april 1864.
