Fjärde vågens feminism började formeras kring 2012,[1] alternativt under det sena 00-talet.[2] Denna rörelse och tid karaktäriseras av sitt fokus på att stärka kvinnor på en mängd olika plan,[3][4] användningen olika internetverktyg[5] och ofta en medvetenhet kring intersektionalitet.[6] Den föregicks av den tredje vågens feminism.
Genom Metoo-rörelsen lyftes vittnesmål om en utbredd övergreppskultur och sexism, och fokuset på kvinnors trygghet ledde till en politisk polarisering. En kritik kom även mot den tredje vågens koppling till queer och transrörelsen, liksom mot den genusvetenskap som börjat etableras som akademiskt ämne. Fjärde vågens feminism har själv blivit kritiserad för överdrivet fokus på kvinnlig svaghet och förenklade orsakssamband.[7]
Karaktär och utveckling
Intersektionalitet och relationsfokus
Tarana Burke, som redan 2006 använde "metoo" som symbol för upplevda orättvisor.
Den fjärde vågens feminism växte sig stark under 2010-talet, men den har rötter från ett decennium tidigare. Det inkluderar aktivismen från Tarana Burke, som 2006 började använda sig av begreppet "metoo" som en symbol för upplevda orättvisor för inte minst svarta kvinnor i USA.[8] Som en följd av den tredje vågens större uppmärksamhet kring olika orättvisor har även den fjärde vågen kännetecknats av ett större fokus på intersektionalitet.[9]
Den fjärde vågens feminism har till stort verkat via Internet, och sociala medier som Instagram och Twitter har fungerat som samlingspunkter för aktivismen.[11] Den har av vissa setts som en reaktion mot postfeminismen, vilken argumenterat för att likhet mellan kvinnor och män redan uppnåtts. Samtidigt har den återanvänt vissa delar av den andra vågens idéer, inklusive fokuset på "sexuella övergrepp, våldtäkt, våld mot kvinnor /…/".[2]
I USA har ledarna i rörelsen kring Metoo blivit naturliga talespersoner för denna skärpta och i vissa fall könspolariserade politik. Denna ursprungligen hashtag-baserade aktivism fick ökat fokus i samband med 2016 års val av Donald Trump som USA:s president, och samma månad som han tillträdde som president arrangerades Women's March on Washington.[12] I Spanien skedde en mobilisering kring kvinnors kamp mot mäns våld i samband med uppmärksammade rättsfall.[13][14]
Den feministiska aktivismen blev ofta kritisk till den genusvetenskap som under tiden etablerats som akademiskt ämne.[13] Denna våg skedde samtidigt som hela stater (som Sverige, under regeringen Löfven) började marknadsföra sin politik som feministisk.[15]
Polarisering och avmattning
Mellan 2014 och 2018 minskade mängden svenska män över 30 års ålder som identifierade sig som feminister, enligt en Sifo-undersökning från nästan 50 till 25 procent. Samtidigt ökade andelen svenska kvinnor med feministisk identifikation. Detta har skett samtidigt som feminismen fick en tydligare koppling till vänsterpolitik och den ökande polarisering på det politiska fältet.[16]
I Sverige minskade mängden uttalade feminister mellan 2021 och 2023 från 30 till 24 procent av väljarkåren (DN/Ipsos-undersökning). Det skedde samtidigt som sympatier för liberalismen minskade till förmån för konservatism.[17] En annan undersökning 2023 (av Yougov) i sju olika europeiska länder antydde att de flesta svarande inte var klara över grundbetydelsen av begreppet feminism.[18] I USA svarade 64 procent av respondenterna i en undersökning från Pew Research Center att feminismen är stärkande (empowering) och 42 procent att den är inkluderande, men 45 procent att den är polariserande och 30 procent att den är föråldrad.[9] I 2022 års upplaga av den svenska Ungdomsbarometern förklarade sig tio procent av pojkarna vara feminister,[19] medan den feministiska identiteten fortfarande var den kanske viktigaste för flickorna inom generation Z.[20][21]
Kritik mot den fjärde vågen
Kritik har kommit angående hur fjärde vågen återskapat en offerroll för kvinnan och talat mindre om individernas egen makt.[22] Den ses ibland som en sociala medier-baserad återgång till andra vågens feminism,[23] parad med en nyuppväckt biologism där män och kvinnor är mer olika än lika.[24] Många av de ledande aktivisterna inom den fjärde vågen har identifierat sig som radikalfeminister, och konflikter kring transrörelsen och sexarbete som fenomen (jämför förkortningar som TERF respektive SWERF) har lett till hårda debatter.[7]
Metoo bidrog till en våg av vittnesmål kring utbredd sexism och ouppklarade övergrepp. I efterspelet av den konkreta fasen av Metoo har kritik kommit mot den rättsosäkerhet och det känslostyrda engagemang som uthängningar av personer i sociala medier ibland bidragit till.[25][26]
.jpg)
.svg)
