Lindblad växte upp med tre yngre syskon i Gunnarskogs församling i västra Värmland där hennes föräldrar var småbrukare. År 1939 började hon folkskolan i Fredros och hennes föräldrar såg också till att hon fick gå i söndagsskola. När Lindblad var 13 år drabbades hon av tuberkulos och blev inlagd på ett sanatorium under 11 månader. Under den tiden blev hon intresserad av att arbeta i sjukvården och föräldrarna gick med på att hon fick börja realskolan i Arvika. Hon lämnade realskolan 1950 med goda betyg och hade under några år olika arbeten som vårdbiträde, affärsbiträde och postkassör.
Lindblad började sedan studera på en sjuksköterskeutbildning i Karlstad. Hon fick bra betyg men tvingades när hon hade ett år kvar av utbildningen göra uppehåll i studierna på grund av barnsbörd. Efter att hennes första barn hade fötts kunde hon påbörja studierna igen och blev legitimerad sjuksköterska 1955. Hon började därefter att arbeta på sjukhuset i Karlstad, bland annat med inriktning på elektroencefalografi. Under 1960-talet arbetade hon på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Lindblad slutade 1966 sitt arbete vid sjukhuset och började istället arbeta som utredare vid Försäkringskassan i Karlstad.
Politiskt engagemang
Ett besök av Högerpartiets partiledare Jarl Hjalmarson på Stora torget i Karlstad fick Lindblad att för första gången rösta på Högerpartiet vid valet 1958.
Lindblad engagerade sig i Sveriges Yngre Sjuksköterskors förening och i början av 1960-talet var hon ordförande i Högerns ungdomsförbunds avdelning i Karlstad och 1965 blev hon vice ordförande i Moderata kvinnoförbundet i Värmland. Året efter blev hon invald i stadsfullmäktige i Karlstad. Karlstad hade omväxlande socialdemokratiskt och borgerligt styre och 1976 blev Lindblad ordförande för kommunfullmäktige i Karlstad.
Lindblad kandiderade till riksdagen 1976 men blev inte invald då. Hon kom istället in i riksdagen 1979 och blev ledamot i socialförsäkringsutskottet. Som riksdagsledamot arbetade hon bland annat för att förbättra sjuksköterskeutbildningen, utbildning för naprapater, viss förskrivningsrätt för distriktssköterskor samt att tillåta proffsboxning i Sverige. Hon var motståndare till den så kallade pappamånaden i föräldraförsäkringen.
Lindblad hade varit ledamot i Moderata kvinnoförbundet på riksnivå under några år när hon 1990 blev vald till dess ordförande. Hon var också ledamot i Moderaternas partistyrelse. Hon var ordförande i kvinnoförbundet fram till 1997 när förbundet lades ned för att istället arbeta som ett nätverk.
Lindblad gjorde sig under sin riksdagsperiod känd som en aktiv debattör och medverkade i olika studioprogram under 1980- och 90-talet. Hennes framtoning var ofta folklig[förtydliga] och hon kritiserade inte sällan det politiska spelet och den förda invandringspolitiken men uttryckte också uppskattning för politiska motståndare.[7][8]1990 deltog hon i en TV-debatt mot Ian Wachtmeister och Bert Karlsson inför deras bildande av Ny demokrati, ett beslut hon kritiserade kraftigt. [7] Under valvakan i Sveriges television efter valet 1998 medverkade Lindblad tillsammans med SVT:s politiska reporter Gunvor Hildén och redovisade tillsammans med Hildén vilka ledamöter som valts in i respektive valkrets.[9]
Uppdrag
Stads/kommunfullmäktige i Karlstad 1967–1979, ordförande kommunfullmäktige 1977–1979 och suppleant i kommunstyrelsen.
Ledamot av kommunens socialnämnd, ledamot av hälsovårdsnämnden samt ordförande i ungdomsnämnden.
Ledamot i Värmlands läns landsting 1974–1982.
Ordförande i Moderata kvinnoförbundet 1990–1997.
Ledamot av socialförsäkringsutskottet 1979–1998; vice ordförande 1983–1991 och 1995–1998, ordförande 1992–1994.
Ledamot i Riksdagens förvaltningsstyrelse, ledamot av Moderaternas riksdagsgrupps förtroenderåd.
Ledamot i Socialstyrelsens verksstyrelse samt i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Ordförande för Sveriges Pensionärsförbunds Värmlands-distrikt sedan 2004.
