Hector Munro av Novar

Hector Munro of Novar
Född	1726[1] Ross, Storbritannien
Död	27 december 1805 Dingwall, Storbritannien
Medborgare i	Kungariket Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament Storbritanniens första parlament Ledamot av Storbritanniens 16:e parlament Storbritanniens 16:e parlament Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament Storbritanniens 15:e parlament Ledamot av Storbritanniens 13:e parlament Storbritanniens 13:e parlament Ledamot av Storbritanniens 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament Commander-in-Chief, India (1764–1765)
Redigera Wikidata

Hector Munro (Hector Munro af Novar), född 1726 i Cromarty, Skottland, död 27 december 1805, var en brittisk general.

Han var son till Hugh Munro av Novar.

Munro lät värva sig i Brittiska armén 1749 och transporterades 1761 till Bombay sedan han fått fullmakt som befälhavare över 89. regementet i Indien; samma år mottog han fransmännens kapitulation i Mahé. I egenskap av befälhavara över Bengaliska armén slog han ner ett sepoymyteri i Patna, och 23 oktober 1764 vann han vid Buxar över Shuja-ud-Dowlah, nawab av Oudh, och vid Mir Kasim.

Han återvände till hemlandet 1768 och invaldes i underhuset för valkretsen Inverness Burghs, ett mandat han sedan höll i drygt 30 år, trots att han tillbringade större delen av denna tid i Indien. Indien återvände han till 1778 som befälhavare över armén i Madras och lagom för Andra anglo-mysoreanska kriget. Under detta krig tog han Pondicherry från fransmännen, men tappade 1780 mot Haider Ali i ett slag nära Conjeeveram, vilket tvingade honom att dra sig tillbaka till Madras och St. Thomas's Mount, och överlämna befälet till sir Eyre Coote.

När sir Eyre Coote 1781 vann mot Haider Ali vid Porto Novo förde Munro befälet över högerflanken. Munro kunde själv inta Negapatam i november samma år. Han kom åter till hemlandet 1782.