Jakob Berlin (i riksdagen kallad Berlin i Stockholm, senare i Umeå och åter i Stockholm), född 18 januari 1841 i Härnösand, död 5 april 1908 i Stockholm, var en svensk sekreterare och riksdagsman. Han var son till kontraktsprosten Henrik Jacob Berlin (1800–1887) och hans hustru Johanna Gustafva Amnéus (1815–1896).
Berlin var sekreterare i överståthållarämbetets kansli 1885–1906. Han var tillförordnad landshövding i Västerbottens län 1899–1900. Som riksdagsman var han ledamot av första kammaren i Sveriges riksdag från 1897 till sin död, invald i Västerbottens läns valkrets. Han skrev 2 egna motioner i riksdagen om sedelutgivningsrätten[2] och om bestämmelser angående användandet av tolk vid rättegångar[3].
Källor
Noter
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 23 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsdokument CY2C25 /
- Motion 1901:25 Första kammaren , 27 januari 1901 - Af herr Berlin, om ändring af § 41 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.
- ^ Riksdagsdokument CW2C16 / - Motion 1899:16 Första kammaren , 27 januari 1899 - Af herr Berlin, angående skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till bestämmelser rörande biträde af tolk åt domstol eller allmän åklagare.
.jpg)
