Första gången som Björling framträdde i en operaroll var den 21 juli 1930 på Kungliga teatern i Stockholm i rollen som lykttändaren i PuccinisManon Lescaut. Hans debut i en huvudroll ägde rum en månad senare, i rollen som Don Ottavio i MozartsDon Juan. Björling fick anställning på Operan 1931 och blev kvar där till 1938, en expansiv period med cirka 40 nya stora roller, främst inom den franska och italienska repertoaren. Genombrottet för Björling kom när han 1931 uppträdde på Tivoli i Köpenhamn och en samstämmig kritikerkår lovordade hans sång. Den internationella karriären tog fart först 1935 i Europa och 1937 i USA. Björling slog igenom internationellt i Wien 1936 som Rodolphe i La bohème, Manrico i Trubaduren och Radamès i Aida. Metropolitan Opera, La Scala i Milano, Covent Garden i London, operan i Wien, Chicago och San Francisco – överallt gjorde han succé. Hans paradroller var exempelvis i Rigoletto, Tosca, Aida, La bohème och Faust. Med avbrott för kriget, var Metropolitan i New York från 1938 och fram till hans död Björlings huvudscen. Under samma period gästspelade Björling 128 gånger på Operan i Stockholm.[8] Han sjöng även in lite mera schlagerbetonade sånger under pseudonymen Erik Odde.
År 1959 tilldelades han Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".
Före en konsert i London den 15 mars 1960 drabbades Björling av vad som antogs vara en hjärtattack, och knappt sex månader senare avled han under natten till den 9 september på familjens sommarställe på Siarö i Stockholms skärgård på grund av vad som ånyo antogs ha varit en ny hjärtattack. Hans fru larmade räddningstjänsten och en helikopter var snabbt på plats – med professor Sander Izikowitz och makarnas dotter Ann-Charlotte – men kunde endast konstatera dödsfallet.[9] Björlings begravning i Engelbrektskyrkan den 19 september 1960[10] direktsändes i radio och tv. Han är gravsatt på Stora Tuna kyrkogård.[11]
Björlings änka Anna-Lisa Björling gav 1970 i uppdrag till Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister att förvalta en minnesfond och tilldela sångstipendier till sångsolister vid Operan, Jussi Björlingstipendiet.
Familj
Namnet Björling togs 1857 av målarmästaren Per Samuel Björling (1836–1898), tidigare Björn, i Östanå, Ovanåkers socken. Hans dotter Johanna var enligt familjetraditionen den första i släkten, som uppvisade ”märklig sångarbegåvning”. Stamfadern för den björlingska släkten var Olof Hansson (levde 1518), bergsman i Starbo i Norrbärke socken och nämndeman i Norrbärke[12], fjorton generationer före Jussi Björling.
Björling var son till sångaren David Björling och Ester Björling, född Sund (1882–1917). David Björling var född i Hälsingland, men uppvuxen i Finland i trakten av Björneborg, och flyttade i unga år tillbaka till Sverige. David Björlings föräldrar var Lars Johan Björling och Matilda Lönnqvist och det var farmodern Matilda som gav Jussi Björling smeknamnet Jussi, som sedan kom att bli hans förnamn.[13] David Björling utbildade sig till verktygssmed och fick arbete i Borlänge.[13]
Med Ingrid Anna Linnéa Hellström (1907–1953) fick Björling 1928 sonen Rolf Björling, även han operasångare (tenor).[14]
Den 9 april 1936 fick Björling dottern Kickie (Birgitta Kickie Hansson, gift med Frans Lennart Ekman), med ungdomsförälskelsen Eva Zander (1901–1995) i Asarum.[18] Dit hade Björlingkvartetten kommit 1922 och då lärt känna Sven Bosson Zander, Evas far, som i egenskap av kyrkvaktmästare stod för deras konsertarrangemang. Kickie adopterades vid födseln av Björlings ekonomiske rådgivare, advokat Gösta Hansson, och hans fru Ebba Falck-Hansson.[19] Björling behöll kontakterna med Eva Zander livet ut.
Hälsotillstånd och dödsorsak
Det har spekulerats om Björlings hälsotillstånd och dödsorsak med bland annat spekulativa påståenden om hjärtinfarkter, som saknar påvisbart medicinskt underlag. Hjärtspecialisten professor Mårten Rosenqvist har, efter genomgång av Björlings medicinska journal och efter samråd med kollegor, gjort en sammanställning i Läkartidningen där den mest sannolika dödsorsaken bedöms vara kammararytmi.[20]
Ur av Rosenqvist genomgångna journalanteckningar framgår att Björling hade högt blodtryck men hjärt-lungröntgen visade inga tecken på svikt eller hjärtförstoring. EKG-undersökningar under tiden 20 juli till 11 augusti 1960 visade ej tecken på påverkan av vänster hjärtkammare, ej heller på vare sig aktuell eller tidigare genomgången hjärtinfarkt, men däremot normal grundrytm på hjärtfrekvensen omväxlande med olika inslag av förmaksarytmier med ibland hög pulsfrekvens. Ytterligare eftergranskning av EKG-bilderna i Läkartidningen indikerar också vid ena undersökningstillfället att Björling hade så kallad retrograd negativ P-våg vid atrioventrikulär återkopplingstakykardi, eller - något oegentligt - "dolt WPW-syndrom" (Wolff-Parkinson-White-syndrom).[21]
Eftermäle
I en intervju i Svenska Dagbladet 1988 sade Luciano Pavarotti: ”När jag ska öva in en ny opera så lyssnar jag först på hur Jussi Björling gjorde den. Hans röst var unik, och det är hans väg jag vill vandra. Jag skulle mer än något annat önska att människor jämförde mig med Jussi Björling. Det är så jag strävar efter att sjunga.”[22]
Henrysson, Harald (2014). A Jussi Björling phonography: all preserved recordings, with CD & DVD issues (3., print ed). Stockholm: Jussi Björlingsällskapet. Libris18243778. ISBN 9789163758645
^Enligt den journal som barnmorskan förde vid förlossningen, föddes han den 5 februari [i ett hus på Magasinsgatan], men den 2:a var det datum som registrerades i födelseboken, som uppges i Musikaliska akademiens matrikel och som även Jussi själv firade som sin födelsedag. Källa: Berglund, Torsten (red.) (1997). Svenska antavlor (Band IV : häfte 5). Stockholm: Sveriges Släktforskarförbund. sid. 242. ISSN 0349-1714
Hagman, Bertil (2001). Guldåldrar och guldröster: en minnesmosaik från operans och balettens värld. Stockholm: Fischer & Co. Libris8369730. ISBN 91-7054-928-1
Hastings, Stephen (2012). The Björling sound: a recorded legacy. Rochester, NY: University of Rochester Press. Libris13458127. ISBN 978-1-58046-406-2
Jonsson, Petra; Emanuelsson, Emma (2011). Sagan om Jussi: en berättelse om dalpojken som blev världstenor: skolmaterial för låg- och mellanstadiet. Borlänge: Jussi Björlingmuseet. Libris13511059