Katalanska alfabetet är det alfabet som används för det katalanska språket. Det är baserat på latinska alfabetet och liknar i stora drag alfabeten i grannspråken franska och spanska. Särdrag inkluderar den utbredda användningen av ç (motsvarande spanska z), l·l (med halvhög punkt) och grav accent (ofta betydelseskiljande).
Det katalanska alfabetet har flera olikheter jämför med alfabetet i de omgivande språkområdena. Katalanska är ett romanskt språk och använder i likhet med sina syskonspråk en variant av det latinska alfabetet. Alfabetet innehåller flera bokstäver som endast förekommer i ett av katalanskans stora grannspråk spanska och franska eller ingetdera.
Där spanskan använder z, nyttjar katalanskan ç (ce trencada). Ç anses ibland så typiskt – i förhållande till spanskan – att det kommit att användas som symbol för katalanska språkresurser;[1][2] På liknande sätt används ~ (som i español) på motsvarande sätt ihop med spanska språkresurser av bland andra kulturorganisationen Instituto Cervantes.[3] Även À/à, en bokstav som inte heller den finns i spanska alfabetet, nyttjas som symbol för katalanska eller valencianska; detta görs till exempel av den nya valencianska regionradion À Punt.[4]
Den nutida standardiseringen av katalanskans stavning skedde i början av 1900-talet via Institut d'Estudis Catalans (IEC) och under ledning av filologen Pompeu Fabra.[5] IEC utfärdade 2016 en mindre stavningsreform, med målet att förenkla användningen av diakritiska tecken (se vidare rubriken #Stavningsreformen 2017).
Digrafer och avstavning
Skriven katalanska innehåller ett antal teckenkombinationer av typen digraf, det vill säga två efterföljande bokstäver som representerar ett enda ljud. Dessa är gu (som i guerra), qu (esquerra), ig (rebuig), ix (som slutstavelse, peix), ny (Catalunya), ll (palla); dessa är oskiljaktiga och skiljs inte åt vid avstavning där de båda bokstäverna flyttas ner till nästa rad.[6] Sedan finns tre digrafer som kan separeras åt (exempelvis vid avstavning: rr (guerra), ss (comissió) och ix (mellan vokaler, som i caixa).[6][7]
Katalanskans ll och l·l uttalas och avstavas på olika sätt.
Avstavning sker också efter/före vanliga och igenkännbara prefix och orddelar (liksom vanligen i svenska språket). Detta inkluderar an-, con-, en-, in-, des-, sub-, trans-, ad-, nos- och vos-.[6]
Diakritiska tecken
Vissa bokstäver i alfabetet kan kombineras med diakritiska tecken. I katalansk skrift finns följande:
Akuta eller grava accenter används dels för att skilja på sluten och öppenvokal, dels som en markering av avvikande betoning. Trema används (på samma sätt som i franskan) för att markera att bokstaven uttalas som en vokal och inte som del av en diftong eller triftong.
De olika accenterna kan endast användas ihop med vissa vokalbokstäver. U/u och I/i kan endast kombineras med akut (ej grav) accent, medan A/a endast kan kombineras med grav (ej akut) accent. Det diakritiska teckensystemet är mer komplicerat än det i spanska, även om försök till förenklingar har gjorts på senare år (se "Stavningsreformen 2017" nedan).
Teckenkombinationen l·l (med mellanliggande halvhög punkt) motsvarar ett långt l-ljud, till skillnad från det muljeradell.[8] Denna teckenkombination är dock ingen digraf, och den avstavas mellan de båda L:en; då ersätts den halvhöga punkten av ett vanligt bindestreck.[6]
K, W och Y används endast i lånord. Y syns endast i digrafenny.
Bokstavsfrekvens
Nedan listas den ungefärliga frekvensen av de olika bokstäverna i fransk,[10] katalansk,[11] spansk[12] och svensk[13] skrift. För varje bokstav markeras i bakgrundsfärg vilket av språken som har lägsta (grått) respektive högsta (beige) frekvens.
Bokstav
Franska
Katalanska
Spanska
Svenska
A
7,636
14,47
11,525
9,383
B
0,901
1,15
2,215
1,535
C
3,260
3,19
4,019
1,486
Ç
0,085
0,10
0
0
D
3,669
3,47
5,510
4,702
E
14,715
16,01
12,681
10,149
F
1,066
0,90
0,692
2,027
G
0,866
1,15
1,768
2,862
H
0,737
0,65
0,703
2,090
I
7,529
8,08
6,247
5,817
J
0,613
0,25
0,443
0,614
K
0,049
0,02
0,011
3,140
L
5,456
5,94
4,967
5,275
M
2,968
2,79
3,157
3,471
N
7,095
5,84
6,712
8,542
O
5,598
6,58
8,683
4,482
P
2,521
2,39
2,510
1,839
Q
1,362
1,20
0,877
0,020
R
6,693
5,99
6,871
8,431
S
7,948
7,43
7,977
6,590
T
7,244
5,44
4,632
7,691
U
6,311
4,84
2,927
1,919
V
1,838
1,25
1,138
2,415
W
0,074
0,01
0,017
0,142
X
0,427
0,45
0,215
0,159
Y
0,128
0,35
1,008
0,708
Z
0,326
0,05
0,517
0,070
Stavningsreformen 2017
Språkvårdsorganisationen Institut d'Estudis Catalans presenterade 2016 en stavningsreform som skulle minska på antalet accenter i katalansk skrift. Dittills hade akuta eller grava accenter använts för att skilja homofoner åt. Motiven för minskningen av antalet ord med accent var att förenkla stavningen, särskilt bland ord där betydelsen förstås av sammanhanget.
Reformens rekommendationer, som trädde i verket från och med 2017, skulle bland annat minska antalet enstaviga ord med accent från 150 till 15. Dessa kvarvarande accentåtskilda homofonpar är som följer:[14][15]
Bland de 136 ord som förlorade accent fanns nét ('sonson/dotterson'; homonym: net, 'ren'), sóc ('jag är'; homonym: soc, 'stubbe'), mòlt ('malen'; homonym: molt, 'mycket'), dóna ('han/hon ger'; homonym: dona, 'kvinna').[14]
Denna stavningsreform var den första större sedan lingvisten Pompeu Fabra 1913 standardiserade den skrivna katalanska som med mindre uppdateringar förhärskat sedan dess.[14]
Kommentarer
^I många dialekter (utom baleariska, algueresiska och standardvalencianska) har /b/ och /v/ smält samman till ett enda fonem (uttal).
