Khwarezm var tidigare en provins till ghuriderna fram till 1040[3] alternativt 1041[1] för att sedan tillhöra seldjukerna. Khwarezmiderna grundades av turkenAnush Tegin Gharchai, en tidigare slav under seldjukerna, som 1077 blev guvernör över Khwarezm. 1097 blev en annan tidigare slav, Ekinchi ibn Qochar, officiellt guvernör över Khwarezm, men han blev mördad direkt. Anush Tegin Gharchais son, Qutb ad-Din Muhammad, blev då guvernör och dynastins första shah; Muhammed I av Khwarazm. 1141 besegrades seldjukerna av Kara-Khitan, och khwarezmiderna blev en vasall till Kara-Khitan. Från 1156 expanderade khwarezmiderna sitt territorium söder ut, och 1194 var seldjukerna erövrade och khwarezmiderna gjorde sig även fria från Kara-Khitan.[1][3][4]
Mongolerna erövrade, plundrade och totalförstörde alla viktigare städer i riket till total ödeläggelse, och mördade även större delen av städernas invånare i gigantiska massakrer. Muhammed II av Khwarezm flydde från Samarkand till en ö i Kaspiska havet där han avled sent 1220 eller tidigt 1221.[5]. Hans son Jalal ad-Din Mingburnu blev 1220 sultan över khwarezmiderna men även han flydde, fast mot Indien. Mongolerna hann upp honom, och de drabbade samman vid Slaget om Indus 1221. Jalal ad-Din Mingburnu lyckades dock fly igen och sökte utan framgång asyl i Delhisultanatet. År 1225 erövrade Jalal ad-Din Mingburnu Azerbajdzjan, och satte upp rikets nya huvudstad i Tabriz. 1231 mördades han, och dynastin existerade inte mer, även om den i allt väsentligt föll redan 1221.[1][3]
.PNG)
