Knorrhane

	Knorrhane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Överklass	Benfiskar; Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar; Actinopterygii
Ordning	Kindpansrade fiskar; Scorpaeniformes
Familj	Triglidae
Släkte	Eutrigla
Art	Knorrhane; E. gurnardus
Vetenskapligt namn
	§ Eutrigla gurnardus
Auktor	Linné, 1758
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

För Astrid Lindgren-figuren, se Skrållan, Ruskprick och Knorrhane.

Knorrhane (Eutrigla gurnardus^[2]) även kallad knot eller gnoding, är en bottenfisk i familjen knotfiskar (Triglidae).

Beskrivning

Knorrhanen och närbesläktade arter har ett stort pyramidformigt huvud som täcks av benplattor. Mest utmärkande är bröstfenorna, vilka har tre tjocka, ledade fenstrålar som fisken använder som känselspröt och smakorgan vid näringssöket nära botten. De används även som extremiteter när fisken kryper på bottnen. Sidolinjen är markerad med en rad med större fjäll.^[3] Dessutom har den en rad med benknölar längs densamma. Färgen är brunaktig till gråaktig, med en tydligt avsatt, ljusare buk.^[4] Fisken blir vanligtvis inte längre än 30 cm, även om den kan bli upp till 60 cm lång och nå en vikt på nästan 1 kg.^[5] Till skillnad från sina släktingar har knorrhanen endast en led på sina fria fenstrålar istället för två.

Vanor

Arten är en bottenfisk som finns på klipp- sand- och dybotten, vanligtvis till litet mer än 100 m, även om den kan gå ner till över 300 m.^[5] Under födosök kan den dock lämna bottnen och simma i fritt vatten. Precis som flera andra knotfiskar kan knorrhanen frambringa ljud med hjälp av simblåsan, och detta har gett den dess namn.^[4] Den livnär sig på kräftdjur som räkor och mindre krabbor, samt mindre fiskar.^[5]

Fortplantning

Knorrhanens lektid infaller från april till augusti, då honan lägger upp till 300 000 drygt millimeterstora ägg. Äggen och larverna är pelagiska.^[6] Hanarna blir könsmogna vid 3 års ålder, honorna vid 4.^[3]

Ekonomisk betydelse

Knorrhanen anses som en god matfisk och erhålls som bifångst vid trål- och backfiske.^[4]

Utbredning

Arten förekommer i östra Atlanten från Marocko via Medelhavet och Svarta havet till norska kusten.^[5] Den går även in i Skagerack och Kattegatt till södra Östersjön, och fortplantar sig i svenska vatten.^[4]

De enda övriga arter i släktet som förekommer i svenska vatten är fenknoten (storgnoding, Eutrigla hirundo) och rödknoten (E. cuculus), den senare är mycket sällsynt.

Taxonomi

Artens taxonomi är omstridd. I den svenska databasen Dyntaxa^[7] används istället för Eutrigla gurnardus namnet Chelidonichthys gurnardus. Enligt Catalogue of Life^[8]^[9] ingår knot i släktet Eutrigla, och familjen knotfiskar, men enligt Dyntaxa är tillhörigheten istället släktet Chelidonichthys (och även här familjen knotfiskar^[7]).

Referenser

^ Standard Report Page: ”Eutrigla gurnardus” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167044. Läst 3 juli 2010.
^ Bauchot, M.-L. (1987) Poissons osseux., p. 891-1421. In W. Fischer, M.L. Bauchot and M. Schneider (eds.) Fiches FAO d'identification pour les besoins de la pêche. (rev. 1). Méditerranée et mer Noire. Zone de pêche 37. Vol. II. Commission des Communautés Européennes and FAO, Rome.
^ [a b] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 169-170. ISBN 91-518-3505-3
^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 132-133. ISBN 91-518-4572-5
^ [a b c d] Froese, Rainer (20 april 2010). ”Eutrigla gurnardus (Linnaeus, 1758) Grey gurnard” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Speciessummary.php?id=68. Läst 2 juli 2010.
^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 181, 411-412. ISBN 91-1-844202-1
^ [a b] Dyntaxa Eutrigla gurnardus
^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eutrigla+gurnardus/match/1. Läst 24 september 2012.
^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14