Den obebodda ön har en area på cirka 191 km² och utgör den mellersta och största ön i ögruppen [2]: Den högsta höjden är på cirka 320 m ö.h.[3]: Söder om ön ligger viken Breibukta med småöarna Helgolandøya och Tirpitzøya.
Förvaltningsmässigt ingår Kongsøya i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat[5]:
Historia
Ögruppen upptäcktes möjligen redan 1617 av engelske valfångaren Thomas Edge som då döpte området till Wiches Land [5]. Ögruppen föll därefter i glömska.
År 1853 återupptäckte norske sälfångaren Erik Eriksen[6] ögruppen utan att närma sig den. Den 27 juli 1859 upptäckte Eriksen Kongsøya formellt.
Kongsøya besöktes därefter av flera expeditioner däribland en engelsk under ledning av Arnold Pike 1897 och den tyska "Helgolandexpeditionen" under ledning av Römers och Schauginns 1898.
Vintern 1908–1909 övervintrade en jaktexpedition under ledning av norrmannen Anton Eilertsen för första gången på ön.
År 1930 besöktes ön av den norska "Franz Josef Land Expedition" under ledning av G. Horn.
År 1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat.[7]
Den 1 juli 1985 infördes landstigningsförbud på hela ögruppen. Förbudet gäller alla öar och skär och inkluderar även havsområdet 500 meter från land [8].
Conway, W. M (1906). No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country. Cambridge: At the University Press
