Modus tollens (latin: metod för förnekande) är en förkortad form av modus tollendo tollens, som är en slutledningsregel inom logiken. Regeln kan formellt skrivas:
vilket betyder att av två premisser, där den ena är en materiell implikation och den andra är negationen av implikationens andra led, följer negationen av implikationens första led.
- Från premissena P→Q och Q kan således slutsatsen P dras.
Regeln är relaterad till egenskapen kontraposition av den materiella implikationen, det vill säga att A → B är ekvivalent med ¬B → ¬A, vilken senare sats tillsammans med B och slutledningsregeln modus ponens ger A.
Exempel: Från "Om min klocka går rätt, så är tåget försenat" och "Tåget är inte försenat" kan man dra slutsatsen "Min klocka går inte rätt".
Formellt kan regeln även skrivas:
- , där betyder satslogisk konsekvens.
Regeln uttryckt som en tautologi eller som ett teorem i satslogiken skrivs:
Inom predikatlogik finns följande formulering:
Vilket kan utläsas: Allt som uppfyller P uppfyller Q. Det finns ett x som inte uppfyller Q. Alltså finns ett x som inte uppfyller P.
I mängdlära kan det uttryckas som:
det vill säga, P är en delmängd till Q. x är inte ett element i Q. Alltså är x inte ett element i P.
Källor
- Elliott Mendelson, Elementary Logic, Oxford University Press, London 1965.
- Konrad Marc-Wogau, Modern Logik, Bonniers 1950.
- Geoffrey Hunter, Metalogic. An Introduction to the Metatheory of Standard First-Order Logic, MacMillan, London 1971.
- Göran Hermerén, Logik, Studentlitteratur, Lund 1967.