Ofrälse ståndsperson kallades på svenska språket i Sverige och Finland en person i hög samhällsställning som inte tillhörde de två högre stånden (adelsståndet och prästeståndet).[1][2] Till ofrälse ståndspersoner räknades bland andra läkare, apotekare, sjökaptener, frälsefogdar, bokhållare och brukspatroner.[1] En jordägande ofrälse ståndsperson kunde även benämnas possessionat. Termen ofrälse ståndsperson används i forskning, men har även funnits i allmänt språkbruk sedan slutet av 1700‑talet[1], och ordet ståndsperson utan bestämning har sedan 1600‑talet varit en benämning på ofrälse icke prästerliga personer som genom förmögenhet eller bildning var socialt likställd med de högre stånden[2].
Referenser
