Orrhammar är ett fritidshusområde i Flens kommun beläget på Orrhammarhalvön omgivet av sjön Orrhammaren cirka 1 mil utanför Flen. Orten upphörde som tätort 2010 på grund av att andelen fritidshus var för stor.[6] Vid 2015 års tätortsavgränsning hade metoden ändrats och Orrhammar räknades som en tätort igen.[7]
Orrhammar omtalas i dokument första gången 1367 då Johan i Öja bytte till sig 16 penningland Orrhammar av Nils i Skiringe mot jord i Skiringe. 1409 bytte kyrkoherden i Mellösa socken herr Olof bort 9 penningland i Salsta till Sune Andersson i Orrhammar. Lars i Orrhammar var faste vid Oppunda häradsrätt 1460. Under 1500-talet upptas Orrhammar i årliga räntan som 1 mantal skattejord om 2 öresland.[8] Ägaren till Skiringe gård i Mellösa socken Ture Eriksson Sparre lät 1632 köpta skättehemmanet i Orrhammar och lade det under sitt gods, och använde det tidvis som bostad åt adliga tjänare, till dess att ladugårdsfrihet 1667 utverkades för Orrhammar. Efter hans död 1667 övertogs Orrhammar av hans brorson Gustaf larsson Sparre (död 1690), som lät sälja Orrhammar till en greve Lewenhaupts arvingar. Ladugårdsfriheten för Orrhammar hade då upphävts, och Orrhammar liknades främst vid en stor bondgård, och jordbruket arrenderades av en glasmästare. Omkring 1690 köptes Orrhammar av Henrik Heerdhielm (död 1712), och hamnade senare åter under Skiringe säteri som utgjård, tills gården tillsammans med Stocktorp i början av 1800-talet ärvdes av en fröken Drakenhielm, vars släkt innehade Skringe. 1863 inköptes Orrhammar jämte hela Skiringe säteri av Adolf Leonard Nordvall. Orrhammar friköptes 1894 av ryttmästare Axel Leijonhufvud, vilken 1915 sålde egendomen till grosshandlare Otto Dahlström. Han sålde i sin tur 1921 Orrhammar till Yngve Hermelin. Nuvarande huvudbyggnad vid säteriet är uppförd 1880 men moderniserades och tillbyggdes 1910. Den gamla mangårdsbyggnaden från 1700-talet finns också kvar. En flygelbyggnad med bostäder för tjänstemän vid gården uppfördes 1918.[9]
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Orrhammar 1990–2020[10]
|
|
|
| År
|
|
|
Folkmängd
|
Areal (ha)
|
| 1990 |
|
317 |
108# |
| 1995 |
|
338 |
105 |
| 2000 |
|
324 |
105 |
| 2005 |
|
322 |
105 |
| 2010 |
|
285 |
93# |
| 2015 |
|
270 |
110 |
| 2020 |
|
248 |
109 |
Anm.: Ny tätort 1995. Ej tätort 1990 samt 2010 på grund av för hög andel fritidsbebyggelse. Tätort 2015.
# Som småort.
|
Se även
Noter
- ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 22 september 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Småorter 1990 : Befolkningskoncentrationer i glesbygd, SCB, 11 april 1995, s. 19, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Sveriges tätorter 2010” (PDF). SCB. Arkiverad från originalet den 16 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zUN9vx7d?url=http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01/MI0810_2010A01_SM_MI38SM1101.pdf. Läst 16 juni 2011.
- ^ Förändringar i antalet tätorter 2010-2015. Statistiska Centralbyrån. Läst 4 november 2016.
- ^ Det medeltida Sverige 2:5 Oppunda härad, s. 91.
- ^ Sveriges Städer och samhällen jämte landsbygd, Södermanland del II, s. 766
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.
