Share to: share facebook share twitter share wa share telegram print page

Simurgh

För andra betydelser, se Simorgh (olika betydelser).
Simurgh
Legendarisk fågel, mytologisk hybrid Redigera Wikidata
Del av• kultur i Iran
 • persisk mytologi Redigera Wikidata
BostadElburz, Mount Qaf Redigera Wikidata
Gudom inompersisk mytologi Redigera Wikidata
Fö­re­kom­mer i verkShahnameh, The Conference of the Birds Redigera Wikidata
Har del(ar)örnar, hund, lejon, Påfåglar Redigera Wikidata
Sassanidisk silvertallrik föreställande Sēnmurw (Simorgh), 600-talets första hälft

Simurgh, eller Simorgh, (persiska: سیمرغ, möjligen av: سی مرغ "trettio fåglar"), en mytisk fågel i iransk mytologi och litteratur, som ibland likställs med Fågel Fenix eller Homa. Simorgh förekommer även i andra kulturer som stått under iransk påverkan, vilket är tydligt i ikonografi från Azerbajdzjan, Armenien, Georgien, Kurdistan och Östrom/Turkiet.

Etymologi

Det persiska ordet sīmorğ (سیمرغ) härstammar från medelpersiskans 𐭮𐭩𐭭𐭬𐭥𐭫𐭥 sēnmurw[1] Det medelpersiska ordet kommer från avestiskans 𐬨𐬆𐬭𐬆𐬖𐬋⸱𐬯𐬀𐬉𐬥𐬋 mərəγō Saēnō "fågeln Saēna", ursprungligen en rovfågel, förmodligen en örn eller falk. Den mytiska fågeln har alltså sina rötter i zoroastrismen.

Simurgh i medeltida litteratur

Simurgh förekommer i berättelsen om Zal i Ferdousis epos Shahnameh. Zal överges av sin far Sam på berget Alborz i norra Iran men Simurgh hör spädbarnets gråt och tar hand om honom och matar honom med sin näbb tills pojken kan klara sig själv.

I Farid al-din Attars lärodikt Manteq al-Tayr ("Fåglarnas tal") tas Simurgh upp som en metafor för sufiernas Gud. I berättelsen samlas alla världens fåglar för att bege sig till sin konung vid namn Simurgh. Under färden överger den ena fågeln efter den andra sökandet och till sist återstår bara trettio fåglar som når insikt om att de själva (genom att vara bärare av det gudomliga i sina hjärtan) är Konungen som de sökt efter.[2]

Källreferenser

  1. ^ A. Jeroussalimskaja, "Soieries sassanides", in Splendeur des sassanides: l'empire perse entre Rome et la Chine, Bryssel, 1993, 114, 117–8.
  2. ^ Bo Utas, "Fåglarnas språk", Tidskriften Karavan, nr. 3-4, 2017.
v • r
Persisk litteratur
Antiken
Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.)
Persisk miniatyr med verser av Hafez
Medeltiden
Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556)
Modern tid
Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–)
Iranister, översättare
och litteraturvetare
Institutioner
Kembali kehalaman sebelumnya