Teknik – numera med stav av komposit (glasfiber eller kolfiber)
Stavhopp är en friidrottsgren som går ut på att med hjälp av en stav hoppa över en så högt placerad ribba som möjligt.[1]
Regler
Den horisontellt placerade ribban får som mest väga 2,25 kg, och den är upplagd så att den lätt kan ramla ner om den vidrörs av någon del av hopparen. Hopparen får inte "klättra" på staven utan måste hålla kvar greppet på den under luftfärden. Dessutom får hopparen inte lägga tillbaka ribban (eller hålla på plats) under passagen av ribban.[1]
Hopparen får tre försök på varje höjd, och ribbans höjd ökas efter ett fastställt schema.[1] När endast en tävlande (segraren) återstår, får denna/denna fritt välja högre höjder, exempelvis i försök på någon rekordhöjd.
Stavens material och längd samt längden av löpsträckan före hoppet får varje tävlande välja själv.[2]
Hoppteknik
Ansatslöpning.
Kroppsuträtning, frånskjut.
Ribbpassage.
Hopparen fattar staven nära ena änden med den dominanta handen närmast änden. Under ansatsen springer stavhopparen med staven pekande upp i luften. När hopparen närmar sig stavgropen sänks toppen på staven. För att man inte skall skada sig är det viktigt att träffa rätt i gropen. I upphoppet hoppar den högerhänte upp till höger om staven och den vänsterhänte till vänster. Liggande uppochned trycker hopparen sig uppåt och försöker passera ribban utan att riva den.
Stavhopp har genomgått en teknisk utveckling under historiens lopp, åtminstone vad gäller själva staven. Denna var ursprungligen av hickory-trä, vilket cirka 1905 ersattes av bambu och cirka 1950 av stål. 1961 skedde genombrottet för stavar av glasfiber, ett material med katapultegenskaper som revolutionerat hoppningen. Stavarna hade då funnits i ett drygt decennium, men först i och med de moderna hoppbäddarnas införande på 1960-talet vågade hopparna utnyttja de elastiska egenskaperna i den nya staven.[1] Under decenniet höjdes världsrekordhöjden för herrar från 4,78 till 5,41 meter.
Under 1980-talet skedde en ny våg av höjningar av världsrekordet i stavhopp (för herrar). Efter några års dominans av olika franska hoppare, etablerade sig den ukrainske sovjetmedborgaren Sergej Bubka 1984 som den ledande stavhopparen. Under året höjdes världsrekordet, främst i kamp mellan Bubka och fransmannen Thierry Vigneron, och därefter tog Bubka själv hand om rekordhoppandet. Året efter nåddes 6 meter för första gången, och fram till 1994 gjordes successiva mindre höjningar av rekordet – alla av Bubka – fram till 6,14 meter. Samtidigt klarade Bubka som mest av 6,15 meter under hoppning inomhus, vilket skedde 21 februari 1993 vid hoppningar i Donetsk.
Det gällande världsrekordet i stavhopp (för herrar), 6,26[3] meter, noterades av svensken Armand Duplantis 25 augusti 2024, vid Diamond League i Silesia.
Världsrekord
1998 ändrade IAAF reglerna så att nya världsrekord i friidrott kan sättas inomhus eller utomhus,[4] förutsatt att alla andra regler för att sätta världsrekord är uppfyllda. Innan dess kunde bara inomhusrekord sättas inomhus. De nya reglerna gällde inte retroaktivt. Därför räknas inte Sergej Bubkas inomhusvärldsrekord 6,15 meter från 1993 som världsrekord, trots att det var högre än hans då gällande världsrekord 6,14 meter.
I följande listor är världsrekord satta inomhus markerade med "(i)" efter höjden. Första gången en hoppare satte världsrekord är fetmarkerat.