De mest kända förespråkarna av svansmotorkonstruktionen är Ferdinand Porsche och Hans Ledwinka. Konstruktionen fördes fram av de båda under 1920- och 1930-talen vilket kan ses som konstruktionens storhetstid, även om den var relativt vanlig även efter andra världskriget. Porsche skapade Volkswagen Typ 1 och Ledwinka flera olika Tatra-modeller. Tatra hade svansmotor tills personbilsproduktionen hos företaget lades ner 1999.
Ett problem i konstruktionen har varit att för stor tyngd lagts på bakvagnen vilket gjort en del modeller svåra att manövrera.
Hos lastbilar är bakmotor mycket ovanligt, men det förekommer hos vissa äldre minibussar/pickuper som till exempel Volkswagen Typ 2.
På bussar är längsmonterad bakmotor den dominerande konstruktionen hos de flesta tillverkare och busstyper; på större bussar med högt golv eller lågentré är drivpaketet monterat symmetriskt bakom bakaxeln i det bakre karossöverhänget. Den här konstruktionen gör att instegen fram kan vara lägre än i bak, alternativt att bagageutrymmet blir större längre fram. Dessutom blir ljudnivån för busschauffören lägre, vilket gör längre körpass hälsosammare.
På tätortsbussar med lågt golv genom hela bussen, kan motorn av förklarliga skäl inte vara symmetriskt längsplacerad längst bak, istället är den då antingen tvärställd eller asymmetriskt monterad och då vanligtvis på den vänstra sidan om mittgången längst bak, antingen stående i ett avskilt motorutrymme, eller liggande under en upphöjning i golvet med topplocken åt sidan, detta är för att möjliggöra ett så plant golv som möjligt genom hela mittgången och vid de bakersta dörrarna om sådana finns.
