Theodosius var son till den romerske fältherren Flavius Theodosius, som under kejsar Valentinianus krigade i Britannien och Afrika men blev avrättad år 376 på befallning av kejsar Gratianus. Han utmärkte sig under faderns fälttåg, och utnämndes efter att kejsar Valens stupat i strid mot goterna vid Adrianopel år 378 av Gratianus till medkejsare år 379 över imperiets östra del med särskilt ansvar för att reda upp situationen med goterna. Han hejdade goternas anfall, tillät en del av dem att bosätta sig inom rikets gränser och bringade lugn och ordning i förhållandena.[8] Han kom till en överenskommelse med goterna som fick bosätta sig på Balkan samtidigt som de försvarade de romerska gränserna där.[9]
Sedan fältherren Magnus Maximus gjort uppror mot Gratianus, som blev mördad 383, och fördrivit Valentinianus II måste Theodosius till en början erkänna Maximus som kejsare i Västerlandet. Maximus besegrades dock av Theodosius som återinsatte Valentinianus.[8] Denne avled i Gallien under oklara omständigheter[källa behövs] 392 och Theodosius fick då åter ingripa. Efter ett häftigt, men snart avslutat krig 394, blev Theodosius härskare över hela Romerska riket, som nu för sista gången var samlat under en kejsare. Theodosius förordnade att riket efter hans död skulle delas mellan hans två söner, med Arcadius över den östliga delen och Honorius över den västliga.[8]
