Billström valdes in som riksdagsledamot för Malmö kommuns valkrets i valet 2002. Efter partiledarna Göran Persson och Alf Svensson var Billström den kandidat som fick flest personkryss i valkretsen.[8] Han blev efter invalet i riksdagen suppleant i utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och kulturutskottet. 2003 utsågs han till ledamot i utbildningsutskottet där han fick ett särskilt ansvar för frågor kring högre utbildning och forskning. I april 2005 blev Tobias Billström ledamot av socialförsäkringsutskottet och Moderaternas talesman i frågor rörande migration och integration. I samband med detta lämnade han utbildnings- och kulturutskotten. Under perioden 2003–2007 var Tobias Billström ordförande för Moderaterna i Malmö. Tobias Billström utsågs i november 2005 till ledamot av styrelsen för Migrationsverket, ett uppdrag han lämnade i samband med att han blev utsedd till statsråd.
Billström deltog som riksdagsledamot aktivt i diskussionerna om migrationspolitiken. Han motsatte sig den tillfälliga asyllag som den socialdemokratiska regeringen införde, med argumentet att lagen inte var rättssäker och grundade sig på kollektiva bedömningar.
Regeringen lade efter sitt tillträde 2006 till ett nytt mål för den svenska migrationspolitiken, nämligen att öka möjligheterna för arbetskraftsinvandring. Tobias Billström framhöll vikten av att skapa en balans på ett politikområde där asylfrågorna ofta dominerar.[11] Han sa också att han såg arbetskraftsinvandring som ett effektivt sätt att hjälpa utvecklingsländerna utöver det traditionella biståndet, eftersom mycket av pengarna som arbetskraftsinvandrare från fattigare länder tjänar skickar de sedan hem till sina familjer.[12]
Inrättandet av återetableringsstödet
Regeringen inrättade den 1 augusti 2007 ett återetableringsstöd för att underlätta ett återvändande till hemlandet för den som fått avslag på sin asylansökan. Behovet av återetableringsstöd har i media framhållits av Tobias Billström som en viktig åtgärd för att skapa en balanserad asylpolitik.[13]
Mellanöstern
Billström arbetade för att fler länder i Europa och världen skulle ta emot flyktingar från Irak. Han framhöll behovet av en gemensam asyl- och migrationspolitik för EU mycket starkt, och som något som skulle kunna ge fler irakier i behov av skydd möjlighet att få detta.
Arbetet fick en start i och med den artikel som Billström skrev tillsammans med EU-minister Cecilia Malmström 12 februari 2007 i Svenska Dagbladet.[14] Budskapet framfördes sedan i EU:s ministerråd och vid flera internationella konferenser där Billström representerade Sverige, bland annat i Genève[15] och i Sharm el-Sheikh.[16]
Den 30 mars till den 4 april 2007 genomförde Billström, som den första europeiska migrationsministern, en resa till Syrien och Jordanien för att skapa sig en bild av förhållandena för de irakiska flyktingar som uppehåller sig där. Vid tillfället intervjuades han på plats i Damaskus av Sveriges Radio.[17]
Papperslösa invandrare
I en proposition från regeringen, där Billström var migrationsminister, föreslogs i december 2012 rätt till skolgång för papperslösa barn, i såväl för- och grundskola som gymnasieskola.[18] Denna rätt föreslogs i propositionen träda i kraft i juli 2013. I en intervju med Dagens Nyheter i mars 2013 argumenterade Billström emot detta förslag och påstod att "Vi har ju valt, från regeringens sida, att inte inkludera gymnasieskolan".[19] Dagen därpå uppgav Billströms pressekreterare att Billström "sa fel" angående skolgången.[19]
I intervjun med DN 18 mars uttryckte han även: "Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda."
Billströms yttranden mötte omfattande kritik på Twitter[20] och krav från bland annat Vänsterpartiets Lars Ohly väcktes om Billströms avgång.[21] Folkpartiets partiledare tillika utbildningsminister Jan Björklund kritiserade också Billström.[22] Billström bad senare om ursäkt för uttalandet.[23] Även efter ursäkten har Billström fått kritik, dels av Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe[23] och dels av statsminister Fredrik Reinfeldt,[24] kritik som från akademiskt håll kommenterades som "ingen minister har fått sådan öppen kritik av statsministern".[25]
Förste vice talman och gruppledare i riksdagen
Efter att regeringen förlorat valet 2014 valdes Billström till riksdagens förste vice talman den 29 september 2014. Han lämnade vice talmansposten efter att han 3 oktober 2017 utsågs till Moderaternas gruppledare i riksdagen, vilket inträffade efter att Ulf Kristersson tillträtt som partiledare.[26] Under åren inför valet 2022 ansågs Billström spela en central roll i arbetet för att åstadkomma ett politiskt samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.[27]
Utrikesminister
I oktober 2022 utsågs Billström till utrikesminister när den nyvalde statsministern Ulf Kristersson presenterade sin regering. Som utrikesminister såg Billström Sveriges anslutning till Nato som en av sina viktigaste arbetsuppgifter.[28] Arbetet lyckades; den 7 mars 2024 blev Sverige Nato-medlem genom en ceremoni i Washington där Billström medverkade.[29]
Den 4 september 2024 lade Billström upp ett inlägg på X där han skrev att han skulle avgå som utrikesminister och som riksdagsledamot i samband med riksmötets öppnande en knapp vecka senare.[7]
Privatliv
Tobias Billström är son till teleingenjören Lennart Billström och Birgitta, född Karlsson.[30]
Billström är den första öppet bisexuella personen som tjänstgjort som statsråd i Sverige.[31] Han var tidigare styrelseledamot för Öppna Moderater.[32] Han är gift med Sofia Åkerman, och paret har en dotter.
^Billström var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Malmö kommuns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2002/03:1 (§ 2), 2006/07:1 (§ 2), 2010/11:1 (§ 2), 2014/15:1 (§ 2) respektive 2018/19:1 (§ 2).
^Billström var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms läns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2022/23:1 (§ 2).
1Koalitionsregering med Liberala samlingspartiet 2Samlingsregering med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Bondeförbundet 3Koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna 4Koalitonsregering med Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna5Koalitonsregering med Kristdemokraterna och Liberalerna