Tollie Zellman

Tollie Zellman
Zellman i Kontanter på Vasateatern 1914.
Född	Berta Alice Victoria Zellman 31 augusti 1887 Adolf Fredriks församling, Stockholm, Sverige
Död	9 oktober 1964 (77 år) Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år	1906–1958
Make	Viggo Berck (1916–1918; skilda) Carl Holmquist (1918–1923; skilda)
Barn	Lill-Tollie Zellman
Betydande roller
Teater Jennie i 33 333 Dulcie Baxter i Mollusken Madame i Madame Film Nanny Högfelt i Karriär Cora Anker i Medan porten var stängd
Signatur
IMDb SFDb

Berta Alice Victoria "Tollie"^[1] Zellman, född 31 augusti 1887 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död 9 oktober 1964 i Kungsholms församling,^[2] var en svensk skådespelare.

Zellman var dotter till Carl Magnus^[3] Zellman och Betty Zellman, född Nilsson.^[4] Fadern var dekorations- och kyrkomålare, och han satte dottern i Åhlinska skolan, där många välbeställda stockholmares flickor gick. Senare fortsatte hon studierna vid Nyköpings elementarläroverk för flickor.

Tollie Zellman scendebuterade 1906 i rollen som Signe i Solitar i Alfred Lundbergs teatersällskap. Hon blev framför allt känd som komedienn och spelade ofta vampar, primadonnor eller avdankade aktriser på scen och i film. Vid ett tillfälle berättade hon om sina barn- och ungdomsår och beskrev sig som en "klassens clown" i skolan och som en ung flicka med hemliga teaterdrömmar som under en tid arbetade som kontorist på avlöningskontoret på NK.

Nästa engagemang blev på Brunnshusteatern i Helsingfors. Sedan turnerande Tollie Zellman i landsorten i olika teatersällskap, bland annat i Strindbergsturnén, och hos Axel Engdahl i Göteborg. 1910 kom hon till Folkteatern i Stockholm (där hon sedan var verksam 1914–1916), här fick hon sitt genombrott som Jenny i Algot Sandbergs 33 333. Hon kom att arbeta på praktiskt taget alla större privatteatrar under sin levnad; hon arbetade bland annat 1912–1914 på Vasateatern, 1916–1917 på Intima teatern och 1917–1918 på Lorensbergsteatern i Göteborg. Under sina tidiga år som skådespelare, innan hon befäste sin ställning i komedifacket, framträdde Tollie Zellman i många blandade roller, bland annat i flera karaktärsroller i Strindberg-pjäser som Kronbruden, Fadren och Svarta handsken. 1919–1924 var hon anställd vid Albert Ranfts teatrar och 1924–1925 hos Ernst Eklund. 1926–1930 var hon anställd vid Pauline Brunius och Gösta Ekman den äldres ensemble vid Oscarsteatern.^[5]

Hon studerade även teater i Paris och var verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors (1927–1929). Hon medverkade även i flera operetter på Oscarsteatern under Gustaf Wallys tid 1941–1947.

Tollie Zellmans framgång låg i hennes otroliga charm och oemotståndliga spelhumör; hon hade en unik och säregen spelstil som ofta beskrevs som "aristokratisk" med en inbakad karaktär av primadonna både på och vid sidan av scenen. Samtidigt fanns det ett stort djup där bakom som hon även visade när hon senare i livet fick en del "seriösa" roller, både på scen och på film.

Hennes största framgång på scen - och även i radio - var som Mrs Baxter i ett stycke av Hubert Henry Davies som hette Mollusken. Även hennes huvudroll i farsen Otrogen på Vasateatern och änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman hör till hennes största scenframgångar, liksom Algot Sandbergs 33.333 och pjäsen Nu kommer Madame.

Zellman medverkade också i ett femtiotal filmer där några av hennes allra främsta rolltolkningar på film är som skådespelaren Nanny Högfeldt i Karriär (1938), patienten Lily Smith i Jag dräpte (1943), den alkoholiserade stjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd (1946) – som hon belönades med skådespelarpriset Charlie för – och hennes flummiga Tora i Lilla Märta kommer tillbaka (1948).

Tollie Zellman hade ett säreget, släpigt och lite läspande sätt att tala, som inte på något sätt var tillgjort eller spelat. I sin självbiografi beskrev Hjördis Petterson det som att det kom ungefär "en stavelse i minuten". Petterson berättade vidare att Tollie Zellman också var ungefär lika berömd i teaterkretsar för sitt omåttligt stora "karltycke" och att alla kvinnor höll hårt i sina respektive när Zellman var i närheten.

Zellman avled 1964 på Karolinska sjukhuset i Solna efter en tids sjukdom, 77 år gammal.^[6] I SVT:s Go'kväll (inslaget "Svenska komedienner") har dock uppgetts att hon dog i en eldsvåda i sin lägenhet. Tollie Zellman är begravd på Norra begravningsplatsen.^[7]

Tollie Zellman fick 1908 dottern Lill-Tollie Zellman som även hon blev skådespelare. En period var hon förlovad med skådespelaren Carl Engström.^[8] Hon gifte sig den 30 september 1916 i Kristiania^[9] med konsul Viggo Berck (1875–1940); de skilde sig 1918. Samma år gifte hon om sig med direktör Carl Holmquist (1894–1975), vilket resulterade i skilsmässa den 28 november 1923.^[10][11]

• 
  I genombrottsrollen som Jenny i 33.333 (1911).
• 
  Zellman som Stövlett-Kathrine mot Lars Hanson som Kristian VII i Stövlett-Kathrine på Intima teatern 1917.
• 
  Anders de Wahl som Anatol, Zellman som Annie och Harry Roeck-Hansen som Max i Arthur Schnitzlers Anatole på Lorensbergsteatern (1917).
• 
  Som grevinnan Rita Sangiorgi i Otrogen (1921).
• 
  I Mollusken (1923).
• 
  Med John Westin i Fröken X på Djurgårdsteatern (1925).
• 
  Zellman som Mrs. Julia Johnstone tillsammans med Uno Henning som doktor Johnsson i Dollar på Oscarsteatern 1926
• 
  I komedin Bättre folk på Oscarsteatern. (Omslaget till Scenen 1927).
• 
  Gösta Ekman och Zellman i Den förste av herrarna (1927).
• 
  Tollie och fransk bulldog.

• Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0 
• Teater i Stockholm 1910-1970, Stockholm 1982
• Svenska dagbladets årsbok

• Tollie Zellman i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

• Wikimedia Commons har media som rör Tollie Zellman.
  Bilder & media
• Tollie Zellman på Svensk Filmdatabas
• Tollie Zellman på Internet Movie Database (engelska)