- Uppslagsordet ”D-moll” leder hit. För montenegrinska musikgruppen, se D mol.
Tonart, en uppsättning toner (skala) där en av tonerna har rollen som grundton.
De vanligaste tonarterna i det traditionella västerländska tonsystemet är durtonarterna och molltonarterna. Durtonarter betecknas med inledande versal, medan molltonarterna betecknas med gemen – se versalisering; se även parallelltonart.
Dur och moll kan ses som två specialfall av de så kallade kyrkotonarterna, jonisk respektive eolisk. Kyrkotonarterna uppstår när man, med i övrigt samma toner i en skala, ändrar grundtonen.
Namn och noteringar
| Förtecken |
Dur |
Moll
|
| Inga |
C-dur |
a-moll
|
| Ett ♯ |
G-dur |
e-moll
|
| Två ♯ |
D-dur |
b-moll/h-moll
|
| Tre ♯ |
A-dur |
f♯-moll, fiss-moll
|
| Fyra ♯ |
E-dur |
c♯-moll, ciss-moll
|
| Fem ♯ |
B-dur/H-dur |
g♯-moll, giss-moll
|
| Sex ♯ |
F♯-dur, Fiss-dur |
d♯-moll, diss-moll
|
| Sju ♯ |
C♯-dur, Ciss-dur |
a♯-moll, aiss-moll
|
| Ett ♭ |
F-dur |
d-moll
|
| Två ♭ |
B♭-dur, B-dur (ibland Bess-dur) |
g-moll
|
| Tre ♭ |
E♭-dur, Ess-dur |
c-moll
|
| Fyra ♭ |
A♭-dur, Ass-dur |
f-moll
|
| Fem ♭ |
D♭-dur, Dess-dur |
b♭-moll, bess-moll
|
| Sex ♭ |
G♭-dur, Gess-dur |
e♭-moll, ess-moll
|
| Sju ♭ |
C♭-dur, Cess-dur |
a♭-moll, ass-moll
|
Källor: [1]
Se även
Källhänvisningar
