I Norge håller monarken ett trontal i samband med Stortingets öppnande varje år i oktober.[3] Även om monarken läser upp talet så är det författat av statsministern och behandlar regeringens arbetsprogram och politik under kommande arbetsår.[4]
Förfarandet är stadgat i grundlagens § 74 och har varit bestående sedan 1814.[3] Under unionen med Sverige, mellan 1814 och 1905, så hölls trontalet personligen av unionskungen enbart 23 gånger; oftast blev trontalet uppläst av riksståthållaren eller annan ledamot av Statsrådet.[3]
Trontal hölls i Sverige fram till 1974 och var det tal som kungen höll till den församlade Riksdagen under Riksdagens högtidliga öppnande, som varje år hölls i Rikssalen på Stockholms Slott. Trontal hålls traditionellt i Sverige också vid en ny monarks tillträde. Talen följer urgamla mönster, och har hållits av svenska kungar inför Riksdagen i många hundra år, belagt åtminstone sedan 1500-talet.[1] Sverige har, med undantag för under Karl XI:s och Karl XII:s regeringstid, aldrig varit under enväldigt styre, och således har svenska monarker alltid varit i behov av riksdagens stöd.
Trontalet lästes av kungen, men var i praktiken efter demokratins genombrott den sittande statsministernsregeringsförklaring. Anledningen till att kungen och inte statsministern läste upp trontalet var att det fram till utgången av 1974, i enlighet med 1809 års regeringsform, var kungen som i formell mening ensam styrde riket. Statsrådet och dess ledamöter (statsråden) var utsedda av kungen till dennes konstitutionella rådgivare och alla regeringsbeslut utfärdades i Kunglig Majestäts namn.
Ett trontal av monarken kan möjligen hållas vid framtida svenska monarkers trontillträde, alternativt en ämbetsförklaring i riksdagens kammare då Riksdagsordningen lämnar det öppet i 6:e kapitlet 17 §.[12] Enligt tradition håller då den nya kungen eller drottningen ett minnestal över den avlidna monarken samt en presentation av sitt namn och valspråk.