Larsson tog tidigt politisk ställning emot nazismen i Sverige.
Som gymnasist hade han sommaren 1932 kommit att i Stralsund lyssna på ett av Adolf Hitlers massmöten före maktövertagandet.[6]
Vid Norra Latin var han med om att bilda en gymnasistsektion av det politiskt obundna socialistiska Clarté – Ung Front.[7] I Uppsala var Yngve Larsson ordförande för Clarté under en tid och även medlem i den liberala studentföreningen Verdandi.[8] Vid Karolinska institutet var Larsson en av de medicinstuderande som 1939 röstade för i fråga om att ge arbetstillstånd till tio asylsökandejudiska specialistläkare i det som numera är känt som Bollhusdebatten.[9][7]
Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus (1944–1964)
Från 1944 var Yngve Larsson verksam vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus under Adolf Lichtenstein,[5] senare som biträdande överläkare[10]. Där kom han under 1950-talet att koncentrera sig på diabetesproblemen. Experimentell forskning inom området ledde till disputation och docentur 1956, varefter han blev chef för ett nybildat laboratorium för diabetesforskning.[3]
Larsson började under denna tid även bli känd för en bredare krets genom den egna boken Hur man skall klara sin sockersjuka (1954), vilken under närmare två decennier kom att bli ett standardverk för diabetespatienter och kom ut i ett flertal omarbetade upplagor och översattes även till danska[11].
Svensk-etiopiska barnsjukhuset (1964–1970)
Yngve Larsson på ESPC, det svensk-etiopiska barnsjukhuset i Addis Abeba.
Parallellt etablerade makan barnläkaren Ulla Larsson mödravårdscentralenLideta Maternal and Child Health Center (eller Lideta MCH Clinic), nära ESPC med finansiering från svenska Rädda barnen.[12]
För sina insatser mottog Larsson Order of the Star of Ethiopia av officers grad (OSE) av kejsaren Haile Selassie.
I början av 1970-talet tog Yngve Larsson även initiativet till en särskild arbetsgrupp för forskning och information inom barndiabetesområdet, en föregångare till sektionen för diabetes och endokrinologi inom Svensk Förening för Diabetologi. Inom arbetsgruppen påbörjades bland annat registrering av diabetesinsjuknande vid landets barnkliniker, och 1982 på Larssons initiativ ett för alla Sveriges barnkliniker gemensamt vårdprogram för barn- och ungdomsdiabetes.[17][18] Det nationella vårdprogrammet var ett av världens första inom barndiabetesområdet, och det bidrog till att Sveriges diabetesvård internationellt har ansetts ligga på topp under decennier.[13]
Från 1974-1983 var Larsson medlem av Advisory Board för Acta Pædiatrica Scandinavica, och därefter dess Assistant Managing Editor.[19]
Yngve Larsson var 1981–1984 medlem av Advisory council vid International Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD),[20] där han hade varit aktiv sedan året efter grundandet 1974.[21]
Yngve Larsson gifte sig 1940 i Storkyrkan med Gerd (1918–1963, född Franzén). Efter hennes bortgång gifte han sig 1965 vid den svenska ambassaden i Nairobi med Ulla (1933–2013, född Barnholdt).[24] I första äktenskapet föddes fyra barn mellan 1942 och 1950 och i det andra äktenskapet två barn 1964 och 1967.[3]
^Larsson, Yngve Axel Andreas; H. Ph. Götzsche (översättare) (1955) (på danska). Sukkersyge : Symptomer, forebyggelse og behandling. Med forord af M. Jersild. Köbenhavn. Libris2764535
Larsson, Yngve (1954). Hur man skall klara sin sockersjuka. Stockholm: Forum. Libris1455311
Larsson, Yngve (1956) (på engelska). Morphology of the pancreas and glucose tolerance in biliary fistula, in common bile duct obstruction and after ligation of pancreatic duct: experimental observations in non-diabetic and alloxan-diabetic rabbits (avhandling). Acta pædiatrica. Supplement. Stockholm: Karolinska institutet. ISSN0365-5741 ; 106 Libris801345