Tävlingen var uppdelad i en semifinal och en final. Semifinalen sändes torsdagen den 19 maj medan finalen sändes lördagen den 21 maj. Det vinnande bidraget, "My Number One" med Helena Paparizou, representerade Grekland. Det blev landets första seger i tävlingen och 2006 års upplaga hölls således i Aten.
Denna omgång av Eurovision Song Contest präglades av flera skandaler och till viss del av det politiska läget som hade ägt rum i Ukraina under hösten och vintern 2004/2005. I publiken syntes symboliska orangea banderoller och presidentViktor Jusjtjenko var närvarande under finalen där han även agerade prisutdelare. Det var första gången en statschef stått på Eurovisionsscenen.
Bulgariens bidrag "Lorraine" av Kaffe anklagades för plagiat. Det fanns en kontrovers om Turkiets bidrag, TRT ska ha använt sig av en falsk jury som ledde till segern för Gülseren, som 2003 vinnaren Sertab Erener sa var inte det bästa valet. Det fanns liknande kontroverser i Makedonien vilket ledde till en eventuell seger för Martin Vucic. Den ukrainska bidraget hade kunnat ändras eftersom låten skulle innebära ett politiskt budskap till folket, och EBU uppgav att inga politik kan medverka i tävlingen. Bidraget från Serbien och Montenegro har också i skuggan av en skandal och en anklagelse som plagiat. Portugals bidrag, "Amar", hade mycket dålig ljudkvalitet där sångerskans mikrofon inte höll många gånger på scenen.
Vidare återfanns förra årets vinnare Ruslana både på scenen i pausunderhållningen och som intervjuare i Green Room. Telefonröstningen öppnades av boxarbröderna Wladimir och Vitalij Klytjko.
Bidragen
Libanon skulle ha debuterat i tävlingen detta år, men de drog sig ur då de inte ville visa Israels bidrag (EBU:s regler säger att samtliga länders bidrag måste visas i direktsändningen). Landet hade valt bidraget "Quand tout s'enfuit", sjunget av Aline Lahoud. I och med att de drog sig ur så sent blev de avstängda för medverkan i tävlingen fram till 2009 års tävling.
Omröstningen i finalen fick kritik i efterhand, då den blivit för utdragen, i och med att 39 länder (även de utslagna länderna från semifinalen) lämnade poäng. Systemet sågs över och ändrades inför festivalen 2006.
Finalen sändes den 21 maj2005 från Sportpalatset i Kiev. De tio bäst placerade föregående år (Q) och de fyra stora (4Q) - Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland - var direktkvalificerade. Resterande tio bidrag kvalificerade sig via semifinalen (SF). Anmärkningsvärt är att de "fyra stora" detta år alla placerade sig i botten som de fyra sämsta bidragen.
Thorsson, Leif; Verhage, Martin (2006). Melodifestivalen genom tiderna. Ny, utökad och reviderad utgåva (2:a uppl). Stockholm: Premium förlag. ISBN 91-89136-29-2
1 Med aktiva deltagare menas länder som kommer att delta i kommande upplagan av Eurovision Song Contest. Vissa av dem kan ha/har deltagit i föregående års upplagor. 2 Med inaktiva deltagare menas länder som har tävlat i minst en Eurovision Song Contest men som inte kommer att deltaga i den kommande upplagan av ESC.
.svg){kind=small}
