Förbundsdagsvalet i Tyskland 2009

Tyska förbundsdagsvalet 2009
Förbundsdagens 598 platser (plus 24 överhängsmandat)
	Vinnare per valkrets; ■ – CDU ■ – CSU ■ – SPD ■ – Vänstern ■ – Gröna
Regering före valet; Regeringen Merkel I; CDU/CSU	Regering efter valet ; Regeringen Merkel II; CDU/CSU

Förbundsdagsvalet 2009 var ett val som ägde rum den 27 september 2009 för att välja ledamöter till Förbundsdagen, Tysklands federala parlament.^[1] Preliminära valresultat visade att Kristdemokratiska unionen (CDU), dess bayerska systerparti, Kristlig-sociala unionen (CSU) och Fria demokratiska partiet (FDP) vunnit valet, och de tre partierna tillkännagav sin avsikt att bilda en ny mitten-höger-regering med Angela Merkel som förbundskansler. Deras huvudmotståndare, Frank-Walter Steinmeiers socialdemokratiska parti (SPD), erkände sig besegrat.^[2] Kristdemokraterna hade tidigare regerat i koalition med FDP i de flesta av Konrad Adenauers och Ludwig Erhards regeringar 1949–1966 och Helmut Kohls regering 1982–1998.

Valkampanjen

Alltsedan 2005 års val hade kansler Angela Merkel (CDU) regerat i en stor koalition med SPD. Dock var det hennes uttalade mål att vinna ett flertal för CDU/CSU och FDP (CDU/CSU:s traditionella koalitionspartner) 2009.

Utrikesministern och vicekanslern Frank-Walter Steinmeier (SPD) utsågs formellt till sitt partis kanslerkandidat på en partikongress den 18 oktober 2008.^[3] Han siktade på att bilda en regering där SPD skulle vara det starkaste partiet, men som även uteslöt Vänstern.

Valrörelsen ansågs vara särdeles tråkig,^[4] vilket kan tyda på avsaknad av karisma hos CDU:s och SPD:s partiledare.^[5] Något annat som pekats ut som orsak till den stillsamma valrörelsen var att såväl CDU som SPD försvarade sin stora koalition, emedan det var möjligt att de skulle behöva fortsätta samarbeta i den stora koalition under fredliga former.^[6] Merkel var nöjd med den nedtonade kampanjstilen, vilken av många ansågs gynna hennes parti på grund av hennes höga opinionssiffror.^[7]

En av valkampanjens lättsammare tilldragelser var när CDU-kandidaten Vera Lengsfeld publicerade en valaffisch som framställde henne och Merkel på ett sätt som framhävde deras dekolletage. På affischen stod det ”Vi har mer att erbjuda” (tyska: ”Wir haben mehr zu bieten”).^[8]

Det federala valet var det sista och viktigaste valet i vad som kallats ett Superwahljahr (supervalår) i Tyskland. Förutom förbundsdagsvalet var också valet till Europaparlamentet den 7 juni, sju lokala val samma dag, fem delstatsval och ytterligare ett lokalval i augusti och september och valet av förbundspresident av Förbundsförsamlingen den 23 maj.

Opinionsundersökningar

Institut	Datum	CDU/CSU	SPD	GRÜNE	FDP	DIE LINKE	Övriga
Forsa^[9]	2009-09-25	33 %	25 %	10 %	14 %	12 %	6 %
INFO GmbH^[10]	2009-09-23	34 %	27 %	10 %	12 %	12 %	5 %
Forsa^[9]	2009-09-23	35 %	26 %	11 %	13 %	10 %	5 %
Allensbach^[9]	2009-09-22	35 %	24 %	11 %	13,5 %	11,5 %	5 %
Forschungsgruppe Wahlen^[9]	2009-09-18	36 %	25 %	10 %	13 %	11 %	5 %
GMS^[9]	2009-09-18	36 %	25 %	11 %	13 %	11 %	4 %
Infratest dimap^[9]	2009-09-17	35 %	26 %	10 %	14 %	11 %	4 %
Forsa^[9]	2009-09-16	37 %	24 %	11 %	12 %	10 %	6 %
Forsa^[9]	2009-09-11	36 %	23 %	11 %	14 %	11 %	5 %
Infratest dimap^[9]	2009-09-10	35 %	23 %	12 %	14 %	12 %	4 %
Allensbach^[11]	2009-09-09	35 %	22,5 %	13 %	13 %	11,5 %	5 %
Forschungsgruppe Wahlen^[9]	2009-09-04	37 %	23 %	11 %	15 %	10 %	4 %
Emnid^[9]	2009-09-03	34 %	26 %	11 %	14 %	11 %	4 %
INFO GmbH^[10]	2009-09-02	35 %	23 %	12 %	14 %	11 %	4 %
Allensbach^[9]	2009-09-01	35,5 %	23 %	13,5 %	14 %	9,5 %	4,5 %
GMS^[9]	2009-08-24	37 %	23 %	13 %	13 %	9 %	5 %

Utfall

Kristdemokratiska unionen (CDU), Bayerns kristlig-sociala union (CSU) och Fria demokratiska partiet (FDP) kunde bilda en mitten-höger-regering med CDU:s Angela Merkel kvar på kanslerposten och FDP-ledaren, Guido Westerwelle, som ny utrikesminister och vicekansler.^[12]

CDU/CSU erhöll en något mindre andel av rösterna jämfört med föregående val, och bayerska CSU fick sitt sämsta valresultat på årtionden.^[13] På det hela taget var CDU/CSU:s andel av rösterna det lägsta på 60 år.^[14] Deras koalitionspartner par préference, det liberala FDP, ökade däremot nästan med fem procentenheter till 14,6 procent av rösterna, det bästa resultatet i partiets historia. Valets stora förlorare var SPD som fick sitt sämsta resultat någonsin i ett federalt val, ynka 23 procent av de sammanlagda partirösterna, och hade det största procentbortfall som något parti haft i Tysklands förbundsdagsval på 60 år. De båda övriga förbundsdagspartierna, Vänstern och de Gröna, ökade markant och fick de högsta röstandelarna i partiernas respektive historier. För första gången vann Vänstern valkretsmandat utanför partiets traditionella fäste i östra Berlin. Som ett resultat av SPD:s förluster och FDP:s ökning, fick alliansen mellan CDU/CSU och FDP absolut majoritet av mandaten, vilket säkerställde att Angela Merkel kunde fortsätta som förbundskansler.

Ifall CDU/CSU och FDP hade misslyckats att vinna flertalet av platserna, hade möjliga alternativa koalitioner inbegripit en fortsättning på den stora koalitionen mellan CDU/CSU och SPD. En ”trafikljuskoalition” (SPD–FDP–Gröna) hade FDP-ledaren Guido Westerwelle uttryckligen uteslutit.^[15]

Slutgiltigt samlat resultat

	Partiröster		Direktmandat¹		Mandat per delstatslista	Mandat sammanlagt
Parti	Röster	Andel (%)	Sammanlagt	varav överhängs- mandat^[16]	Mandat per delstatslista	Mandat sammanlagt
CDU	11.828.277	27,3	173	21	21	194
SPD	9.990.488	23,0	64	-	82	146
FDP	6.316.080	14,6	-	-	93	93
DIE LINKE	5.155.933	11,9	16	-	60	76
GRÜNE	4.643.272	10,7	1	-	67	68
CSU	2.830.238	6,5	45	3	-	45
PIRATEN	847.870	2,0
NPD	635.525	1,5
Tierschutzpartei	230.872	0,5
REP	193.396	0,4
ödp	132.249	0,3
Familie	120.718	0,3
RRP	100.605	0,2
RENTNER	56.399	0,1
BP	48.311	0,1
DVU	45.752	0,1
PBC	40.370	< 0,1
BüSo	38.706	< 0,1
DIE VIOLETTEN	31.957	< 0,1
MLPD	29.261	< 0,1
Volksabstimmung	23.015	< 0,1
FWD	11.243	< 0,1
CM	6.826	< 0,1
ZENTRUM	6.087	< 0,1
PSG	2.957	< 0,1
ADM	2.889	< 0,1
DKP	1.894	< 0,1
Röstberättigade	62.168.489	100,0
Antal röstande	44.005.575	70,78
varav giltiga röster	43.371.190	98,56
Mandat tillhopa			299	24	323	622
Källa: Bundeswahlleiter (federal valmyndighet)^[17]^[18]

¹ Uppnådda direktmandat. Enligt det sammanställda officiella slutresultatet var 24 av dem överhängsmandat^[16] (samtliga för CDU/CSU), vilka fördelar sig på delstaterna enligt följande:

1 i Schleswig-Holstein (CDU)
1 i Thüringen (CDU)
1 i Saarland (CDU)
2 i Mecklenburg-Vorpommern (CDU)
2 i Rheinland-Pfalz (CDU)
4 i Sachsen (CDU)
10 i Baden-Württemberg (CDU)
3 i Bayern (CSU)

Resultat delstatsvis

Delstat	CDU/CSU (%)	SPD (%)	FDP (%)	Vänstern (%)	Gröna (%)	övriga (%)
Baden-Württemberg	34,5	19,3	18,8	7,2	13,9	6,3
Bayern	42,6	16,8	14,7	6,5	10,8	8,6
Berlin	22,8	20,2	11,5	20,2	17,4	7,9
Brandenburg	23,6	25,1	9,3	28,5	6,1	7,4
Bremen	23.9	30.3	10.6	14.2	15.4	5.6
Hamburg	27,9	27,4	13,2	11,2	15,6	4,7
Hessen	32,2	25,6	16,6	8,5	12,0	5,1
Mecklenburg-Vorpommern	33,2	16,6	9,8	29,0	5,5	5,9
Niedersachsen	33,2	29,3	13,3	8,6	10,7	4,9
Nordrhein-Westfalen	33,1	28,5	14,9	8,4	10,1	5,0
Rheinland-Pfalz	35,0	23,8	16,6	9,4	9,7	5,5
Saarland	30,7	24,7	11,9	21,2	6,8	4,7
Sachsen	35,6	14,6	13,3	24,5	6,7	5,3
Sachsen-Anhalt	30,1	16,9	10,3	32,4	5,1	5,2
Schleswig-Holstein	32,2	26,8	16,3	7,9	12,7	4,1
Thüringen	31,2	17,6	9,8	28,8	6,0	6,6