Fanerozoikum

Fanerozoikum
Eon	Era	Period	Miljoner år sedan
Fanero- zoikum	Kenozoikum	Kvartär	2,6–0,0
		Neogen	23–2,6
		Paleogen	66–23
	Mesozoikum	Krita	145–66
		Jura	201–145
		Trias	252–201
	Paleozoikum	Perm	299–252
		Karbon	359–299
		Devon	419–359
		Silur	444–419
		Ordovicium	485–444
		Kambrium	541–485
Protero- zoikum	Neoprotero- zoikum	Ediacara	tidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Fanerozoikum är en geologisk eon som omfattar tiden från 541 miljoner år sedan till i dag och delas in i erorna paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum.^[1]^[2] Namnet kommer från grekiskans φανερός och ζωή, med betydelsen synligt liv, eftersom eonen är den tidigaste som tidiga geologer hittade fossil av liv från. Starten på fanerozoikum motsvarar en snabb expansion (Kambriska explosionen) av komplext liv med skal och skelett, medan livet dessförinnan (under prekambrium) inte lämnat lika tydliga fossila spår efter sig.^[3]

Detaljerad uppdelning

Fanerozoikum de senaste 541 miljoner åren
Era (Eratem)	Period (System)	Epok (Serie)	Ålder (Etage)	Miljoner år sedan
				nu
Kenozoikum	Kvartär	Holocen	Meghalaya	0,004–0,000
			Northgrip	0,008–0,004
			Greenland	0,012–0,008
		Pleistocen	Övre	0,129–0,012
			Chiba	0,774–0,129
			Calabria	1,80–0,774
			Gela	2,58–1,80
	Neogen	Pliocen	Piacenza	3,6–2,6
		Pliocen	Zancle	5,3–3,6
		Miocen	Messina	7,2–5,3
			Tortona	11,6–7,2
			Serravalle	13,8–11,6
			Langhe	16,0–13,8
			Burdigala	20,4–16,0
			Aquitaine	23,0–20,4
	Paleogen	Oligocen	Chatt	28–23
		Oligocen	Rupel	34–28
		Eocen	Priabona	38–34
			Barton	41–38
			Lutetia	48–41
			Ypres	56–48
		Paleocen	Thanet	59–56
			Själland	62–59
			Dan	66–62
Mesozoikum	Krita	Yngre krita	Maastricht	72–66
			Campan	84–72
			Santon	86–84
			Coniac	90–86
			Turon	94–90
			Cenoman	100–94
		Äldre krita	Alba	113–100
			Apt	125–113
			Barreme	129–125
			Hauterive	133–129
			Valangin	140–133
			Berrias	145–140
	Jura	Yngre jura	Tithon	152–145
			Kimmeridge	157–152
			Oxford	164–157
		Mellersta jura	Callov	166–164
			Bathon	168–166
			Bajoc	170–168
			Aalen	174–170
		Äldre jura	Toarc	183–174
			Pliensbach	191–183
			Sinemur	199–191
			Hettang	201–199
	Trias	Yngre trias	Rät	208–201
			Nor	227–208
			Karn	237–227
		Mellersta trias	Ladin	242–237
		Mellersta trias	Anis	247–242
		Äldre trias	Olenek	251–247
		Äldre trias	Indus	252–251
Paleozoikum	Perm	Loping	Changxing	254–252
		Loping	Wujiaping	259–254
		Guadalupe	Capitan	265–259
			Word	269–265
			Road	273–269
		Cisural	Kungur	284–273
			Artinsk	290–284
			Sakmara	294–290
			Assel	299–294
	Karbon	Pennsylvania	Gzhel	304–299
			Kasimov	307–304
			Moskva	315–307
			Basjkir	323–315
		Mississippi	Serpuchov	331–323
			Visé	347–331
			Tournai	359–347
	Devon	Yngre devon	Famenne	372–359
		Yngre devon	Frasne	383–372
		Mellersta devon	Givet	388–383
		Mellersta devon	Eifel	393–388
		Äldre devon	Ems	408–393
			Prag	411–408
			Lochkov	419–411
	Silur	Pridoli		423–419
		Ludlow	Ludford	426–423
		Ludlow	Gorsty	427–426
		Wenlock	Homer	430–427
		Wenlock	Sheinwood	433–430
		Llandovery	Telych	438–433
			Aeron	441–438
			Rhuddan	444–441
	Ordovicium	Yngre ordovicium	Hirnant	445–444
			Katy	453–445
			Sandby	458–453
		Mellersta ordovicium	Darriwil	467–458
		Mellersta ordovicium	Daping	470–467
		Äldre ordovicium	Flo	478–470
		Äldre ordovicium	Tremadoc	485–478
	Kambrium	Furong	Etage 10	490–485
			Jiangshan	494–490
			Paibi	497–494
		Miaoling	Guzhang	500–497
			Drum	504–500
			Wuliu	509–504
		Serie 2	Etage 4	514–509
		Serie 2	Etage 3	521–514
		Terreneuve	Etage 2	529–521
		Terreneuve	Fortune	541–529
Neoproterozoikum	Ediacara			tidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Källor

^ Cohen, K. M.; Finney, S. C.; Gibbard, P. L.; Fan, J.-X. (1 januari 2020). ”International Chronostratigraphic Chart v2020/01”. International Commission on Stratigraphy. http://www.stratigraphy.org/ICSchart/ChronostratChart2020-01.pdf. Läst 9 april 2020.
^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 318, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
^ Stephen Marshak, Earth: Portrait of a Planet, ISBN 978-0-393-937503, sid. 480

[ICC-1] Cohen, K. M.; Finney, S. C.; Gibbard, P. L.; Fan, J.-X. (1 januari 2020). ”International Chronostratigraphic Chart v2020/01”. International Commission on Stratigraphy. http://www.stratigraphy.org/ICSchart/ChronostratChart2020-01.pdf. Läst 9 april 2020.

[2] Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 318, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.

[3] Stephen Marshak, Earth: Portrait of a Planet, ISBN 978-0-393-937503, sid. 480

[1]

[2]

[3]