- För frankiska regenter före 987, se lista över frankiska kungar. För Frankrikes presidenter från och med 1870, se lista över Frankrikes presidenter.
Det här är en lista över Frankrikes regenter. Den omfattar de personer som har varit kung eller kejsare av Frankrike, från Hugo Capets tillträde 987 till Napoleon III:s avsättning 1870. Ett rike styrt av en ensam härskare började uppstå i Gallien (nuvarande Frankrike) när det Västromerska riket började falla samman under 400-talet. De saliska frankerna blev den ledande stammen i området och under dem grundades Frankerriket, som blev Frankrikes föregångare. Merovingerna blev den härskande ätten över alla franker i början av 500-talet och kom, både under tider då riket var enat och tider då det var delat, att härska till mitten av 700-talet, då den siste merovingiske kungen blev avsatt av Pippin den lille (som var far till Karl den store). Denne kom därmed att grunda den nya kungaätten Karolingerna, som i sin tur kom att härska över Frankerriket och, efter dess delning genom fördraget i Verdun 843, det Västfrankiska riket fram till slutet av 900-talet. Dessa regenter listas på lista över frankiska kungar.
987 blev Hugo Capet den förste Capetingerkungen och från och med denna tid började riket mer ses som Frankrike, snarare än Västfrankiska riket, eftersom man började överge planerna på att återförena det med Burgund och det Östfrankiska riket. Även om titeln Frankernas konung officiellt fanns kvar fram till början av 1200-talet började den gradvis att användas allt mindre, medan standardtiteln blev Kung av Frankrike. Även titeln Kung av Frankrike och Navarra användes från slutet av 1200-talet till början av 1300-talet och från slutet av 1500-talet till franska revolutionens utbrott 1789. Därefter användes, under den korta tiden innan Ludvig XVI avsattes, titeln Fransmännens konung, vilken även återuppstod efter julirevolutionen 1830. Både Napoleon I och Napoleon III var kejsare och bar därför titeln Fransmännens kejsare.
I och med franska revolutionen avskaffades det franska kungadömet och republik infördes, men efter några år gjorde sig Napoleon Bonaparte till kejsare och efter hans tid återupprättades kungadömet i början av 1800-talet. 1848 blev Frankrike på nytt republik, vilken dock avskaffades 1852. Då blev Napoleon III landets kejsare. Sedan han hade blivit avsatt 1870 blev landet ånyo republik och har så förblivit till idag. Listan över Frankrikes statschefer fortsätter därför på lista över Frankrikes presidenter.
Förutom de franska kungarna gjorde även de engelska och sedermera brittiska regenterna 1340–1360 och 1369–1801 anspråk på den franska tronen. För en kort tid hade anspråken viss grund, då Karl VI genom fördraget i Troyes 1420 erkände sin svärson Henrik V av England som fransk regent och sin tronarvinge. Henrik V dog före Karl VI och därför efterträdde hans son Henrik VI av England sin morfar Karl VI som kung av Frankrike. Största delen av norra Frankrike var i engelsmännens händer till 1435, men 1453 hade engelsmännen drivits bort från hela Frankrike, utom Calais (och Kanalöarna), och skulle komma att behålla Calais i ytterligare 100 år (till 1558). Emellertid fortsatte de engelska och sedan brittiska regenterna att hävda dessa anspråk fram till grundandet av Förenade kungariket Storbritannien och Irland 1801. Mellan 1337 och 1422 hade engelska kungar också hävdat anspråken, men bara då och då.
Capetingerna
När ståthållaren Hugo Capet blev kung 987 efterträdde Capetingerna de tidigare Karolingerna. De direkta Capetingerna regerade fram till 1328, då Karl IV dog utan barn. Han efterträddes då av sin yngre bror Filip VI, som därmed kom att grunda grenen Valois av den capetingska dynastin.
Ätten Valois
När Karl IV dog barnlös övertogs tronen av Filip VI, som var sonson till Filip III. Därmed grundades ätten Valois, som var en sidogren av ätten Capet och kom att sitta på tronen till 1589.
Grenen Orléans
När Karl VIII dog utan manliga arvingar tog Ludvig XII, som var syssling och svärson till Karls far Ludvig XI, över tronen och därmed kom grenen Orléans av ätten Valois på tronen. Denna gren utslocknade dock med Ludvig, varefter grenen Angoulême tog över.
Grenen Angoulême
Vid Ludvig XII:s död utan manliga arvingar övertogs tronen av hans kusin Frans I och därmed kom grenen Angoulême av ätten Valois på tronen. Denna gren kom att regera till 1589.
Ätten Bourbon
Henrik III blev mördad med en förgiftad dolk 1589. På dödsbädden utsåg han sin systers man Henrik IV till Frankrikes kung och genom honom kom ätten Bourbon på tronen. Denna ätt förblev på tronen så länge kungadömet varade, från 1589 till 1792 och sedan under den återinförda monarkin 1814–1848.
Omstridd pretendent
När Ludvig XVI avrättades 1793 erkände rojalisterna omedelbart hans son som kung under namnet Ludvig XVII. De ansåg honom vara fransk kung till hans egen död 1795, men han hade i praktiken ingen reell makt, eftersom nationalkonventet hade makten och kungadömet var avskaffat. Dessutom satt den unge Ludvig fängslad under hela sin tid som "kung".
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Ludvig XVII
Louis XVII
|
|
27 mars 1785
på slottet i Versailles
son till Ludvig XVI och Marie-Antoinette
|
Titulärkung (erkänd av rojalister)
21 januari 1793
vid Ludvig XVI:s avrättning
|
8 juni 1795
i fängelse i slottet Temple i Paris
|
[35]
|
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Första republiken
Sommaren 1789 utbröt revolution i Frankrike mot det kungliga styret och de adliga privilegierna. Redan samma år blev kungen Ludvig XVI fängslad, men inte avsatt. Hans titel ändrades dock från Kung av Frankrike till Fransmännens konung. Sedan han med hustrun Marie-Antoinette och deras barn den 20 juni 1791 hade gjort ett misslyckat försök att fly från Paris, med hjälp av drottningens svenske älskare Axel von Fersen, hårdnade dock bevakningen och fler och fler krav på att kungen skulle avsättas och republik införas hördes. Den 20 september 1792 tillträdde nationalkonventet, som blev Frankrikes konstituerande och lagstiftande makt och vars första ärende blev att avsätta kungen dagen därpå. Politikern Maximilien de Robespierre blev dess ledande medlem (1793–1794) och kom att styra Frankrike närmast som diktator, innan han störtades och så småningom avrättades.
Nationalkonventet upplöstes den 2 november 1795 och efterträddes samma dag av direktoriet med Paul Barras som ledande medlem. Detta ägde bestånd fram till 9 november 1799, då Napoleon I tog makten genom Brumairekuppen och enligt gammal romersk sed istället lät införa ett konsulat med sig själv som främste konsul. Detta avskaffades i sin tur den 18 maj 1804, då Napoleon lät utropa sig själv till kejsare.
Första kejsardömet
1804 utropade sig Napoleon till kejsare och blev därmed Frankrikes statschef för de kommande tio åren. Under hans tid vid makten rasade de så kallade Napoleonkrigen då Frankrike var i krig med större delen av övriga Europa och hade Storbritannien som huvudfiende. 1814 avsattes Napoleon och förpassades till medelhavsön Elba och kungadömet återupprättades genom att Ludvig XVIII (bror till den avrättade Ludvig XVI) blev kung.
Ätten Bourbon
1814 återupprättades monarkin och Ludvig XVI:s bror Ludvig XVIII blev kung. Redan året därpå blev han dock avsatt av Napoleon, som återvände från Elba och på nytt utropade sig till kejsare.
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Ludvig XVIII
Louis XVIII
|
|
17 november 1755
på slottet i Versailles
son till kronprins Ludvig och Maria Josefa av Sachsen
|
Kung 11 april 1814
vid Napoleons avsättning
|
20 mars 1815
avsatt av Napoleon
|
|
[37]
|
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Andra kejsardömet
1815 återkom Napoleon till makten, men var på nytt kejsare i endast knappt 100 dagar. Den 18 juni detta år led han sitt stora nederlag i slaget vid Waterloo och fyra dagar senare abdikerade han till förmån för sin son Napoleon II. Denne tillträdde dock i praktiken aldrig (han befann sig under de dagar han räknades som kejsare i Wien hos sin mor) och den 7 juli återupprättades monarkin på nytt, genom att Ludvig XVIII ånyo blev kung. Napoleon sändes denna gång till ön Sankta Helena i Sydatlanten, där han avled 1821.
Ätten Bourbon
1815 återupprättades monarkin på nytt och Ludvig XVIII blev åter kung. Vid hans död 1824 efterträddes han av sin bror Karl X. Denne blev dock avsatt under julirevolutionen 1830. Rojalister erkände både hans son Ludvig Anton som Ludvig XIX under de 20 minuter som förflöt mellan Karl X:s undertecknande av abdikationshandlingarna och hans eget undertecknande, och hans sonson Henrik som Henrik V i en vecka efter detta. Dessa båda är dock ifrågasatta, eftersom de inte erkändes av den franska staten och aldrig tillträdde i praktiken.
Efter julirevolutionen 1830 utropades istället Ludvig Filip I som Fransmännens kung (franska: roi des Français).[40]
Denne var avlägset släkt med Ludvig XVIII och Karl X och dessutom ättling till Ludvig XIII. Han var kung i 18 år och hans styre kom efter revolutionen att kallas julimonarkin. 1848 utbröt på nytt revolution i Frankrike (kallad februarirevolutionen), vilken spred sig till större delen av Europa. Under denna blev Ludvig Filip avsatt och Frankrike fick för första gången en president.
Andra republiken
Genom februarirevolutionen 1848 störtades monarkin och efter att Frankrike under större delen av året hade styrts av tillförordnade ledare valdes Napoleons brorson Louis-Napoléon Bonaparte istället till president i Frankrikes första presidentval någonsin. 1851 genomförde han en statskupp och lät året därpå utropa sig till kejsare under namnet Napoleon III.
Andra kejsardömet
Louis-Napoléon lät utropa sig till kejsare 1852. Han förblev sedan på denna post fram till 1870, då han under fransk-tyska kriget blev tillfångatagen av preussarna i slaget vid Sedan den 2 september. Två dagar senare blev han avsatt av de franska styrkorna.
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Napoleon III
Napoléon III
|
|
|
Kejsare 2 december 1852
efter en statskupp året innan
|
4 september 1870
avsatt av militären sedan han två dagar tidigare hade blivit tillfångatagen av preussarna
|
9 januari 1873
i Chislehurst i Kent i Storbritannien
|
[41]
|
Namn
Svenska · Modern franska
|
Bild
|
Födelse
|
Tillträde
|
Frånträde
|
Död
|
Källor
|
Under kriget blev det uppror i Paris (den så kallade Pariskommunen). Den nationella försvarsregeringen, som var en del av kommunen, styrde sedan Frankrike i ett år, innan en ny president tillträdde 1871. Sedan dess har Frankrike varit republik och haft presidenter som statschefer och listan fortsätter därför på lista över Frankrikes presidenter.
Se även
Referenser
Noter
- ^ 2) H. Capet, den föreg:s son, konung av Frankrike (d. 996). Han räknas som grundare av kapetingernas furstehus. i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) Robert II, den fromme el. den helige, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Frankrike. 1) H. (fr. Henri) I, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Frankrike. 1) Filip I, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 6) Ludvig VI, den tjocke, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 7) Ludvig VII i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) Filip II August, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 8) Ludvig VIII i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 9) Ludvig IX, den helige i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 3) Filip III, den djärve, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 4) Filip IV, den sköne, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 10) Ludvig X, den trätgirige i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Frankrike. 1) Johan (fr. Jean) I, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 5) Filip V, den långe, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 5) Karl IV, den sköne (fr. le bel), konung av Frankrike och Navarra i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 6) Filip VI av Valois, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) Johan II, den gode, Jean le bon, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 6) Karl V, den vise (fr. le sage), konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 7) Karl VI, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 8) Karl VII, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 11) Ludvig XI, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 9) Karl VIII, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 12) Ludvig XII, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Frankrike. 1) Frans (fr. Frangois) I, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) H. II, konung (1519—59) i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) Frans II, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 10) Karl IX, konung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 3) H. III, konung (1551—89) i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 4) H. IV, konung (1553—1610) i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 13) Ludvig XIII i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Ludvig 14. L. XIV i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- ^ 14) Ludvig XIV i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 15) Ludvig XV i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 16) Ludvig XVI i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 17) Ludvig XVII (fr. Louis Charles), titulärkonung i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ [a b c] 1) Napoleon I, fransmännens kejsare i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ [a b] 18) Ludvig XVIII i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 2) Napoleon II (Frans Joseph Charles), fransmännens kejsare, hertig av Reichstadt i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ 11) Karl X i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ [a b] ”Louis Philippe I” (på engelska). en.chateauversailles.fr. l’établissement public du musée et du domaine nationale de Versailles. https://en.chateauversailles.fr/discover/history/great-characters/louis-philippe-i#king-of-the-french. Läst 14 december 2021.
- ^ [a b] 3) Napoleon III (Charles Louis Napoléon Bonaparte), fransmännens kejsare i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
Externa länkar
.jpg)
.jpg)
