Oppeby kyrka, uppförd 1760, på ett näs mellan sjöarna Åsunden och Nimmern har ett enskeppigtlånghus med tunnvalv och stora rundbågade fönster, torn i väster och bågformat kor i öster samt sakristia som ansluter till långhusets norrmur strax intill koret och har direktuppgång till predikstolen. Alla yttertak är klädda med träspån. Tornet har en överdel av trä som täcks av en spånklädd huv med spånklädd tornspira i två avsatser.
På en kulle mellan Åsunden och Nimmern låg fordom två hemman, det som låg uppe på backen kallades Oppeby, och det som låg nedanför kallades Nederby. Någon gång under medeltiden, osäkert när, uppfördes här en träkyrka, som gavs namn efter det övre. Ett bevarat krucifix från 1200-talets andra hälft skulle möjligen kunna tyda på att det redan då funnits en helgedom på platsen. Ett drygt sekel senare, år 1300, dyker namnet Oppeby upp i samband med att biskopLars Albrektsson i Linköping infordrar biskopstionde för ett kanikat vid domkyrkan.
Uppgifterna om den medeltida kyrkobyggnaden är mycket sparsamma men under 1600-talets första årtionde skall den dåtida träkyrkan ha härjats svårt av eld. En del inventarier räddades emellertid och kyrkan byggdes upp igen.
Altarprydnaden, som tidigare haft plats i Asby kyrka men tagits hit av Adam Johan Rääf och Jonas Duse, är enligt Carl Fredric Broocman"ifrån påvetiden, och wisar hon uti wäl förgyldta bilder Christum och Röfwarena på Korßet, tillika med många sörjande Qwinnor och Män, som stå under Korßet". År 1660 har "Landshöfdingen Arend Möller med Barbro Stiernfeldt till Uttala förärat Dop-Bäcknet" och 1667 har "Anna Stiernfeldt till Ny, Stjernevik och Eneby låtit bygga Altar-Choret vid Träd-Kyrkan". År 1695 har "Simon Adam Möller och Beata Drake gifwit en hederlig Mäßhake til Kyrkan". I början av 1700-talet skaffades en predikstol, ett snickeriarbete som målades först år 1746.
Kyrkan, som var 32 alnar lång och 12 alnar bred, upplevdes vid mitten av 1700-talet som "trång, mörk och bristfällig". Klockstapeln var ruttnande och förfallen. Liksom på så många andra håll upptändes tanken på en ny och större kyrkobyggnad. Den drivande kraften till kyrkobygget var kyrkans patronus, överstelöjtnanten vid Amiralitetet Claës Diedrich von Breitholtz (1711-1783), som också tog initiativ till, ritade och finansierade uppförandet av den nya kyrkan i Misterhult.
Altaromfattningen, bestående av två pilastrar och överstycke med två änglar och text: "Så ælskade Gud werldena" (Johannes 3:16), ett verk av konstnären Jonas Berggren (1715-1800), Målilla.
Predikstol med relief visande "Kristus och den samariska kvinnan vid brunnen" (Johannes 4:7-26) utförd 1763 av Jonas Berggren, och skänkt av överstelöjtnanten Claës Diedrich von Breitholtz och hans hustru, friherrinnan Eleonora Koskull (+1781), vilkas alliansvapen pryder predikstolstaket.
Dekorationer på läktarbarriären med motiv hämtade från Johann Arndts andaktsböcker, "Sechs Bücher von wahren Christenthum", målade 1763 av Jonas Berggren.
Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor .... Tryckt i Norrköping hos Johan Edman år 1760 / G. Ekströms förlag 1993.
Gunnar Lindqvist: Oppeby kyrka, Linköpings stiftsråds kyrkobeskrivningskommitté, -nämnd 1959, 1972
Våra kyrkor, 734 sidor, Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-0-8
Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6
Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson: Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
