Världsmästerskapet i fotboll 2010 (officiellt 2010 FIFA World Cup South Africa) spelades i Sydafrika 11 juni–11 juli. Spanien blev världsmästare efter att ha finalbesegrat Nederländerna med 1-0 efter förlängning.
Mästerskapet var den 19:e upplagan av VM i fotboll och 32 landslag deltog i slutspelet som bestod av 64 matcher. I kvalturneringarna till VM deltog 204 lag. Det var första gången som VM i fotboll spelades i Afrika.
Bakgrund
I enlighet med Fifas rotationssystem som användes när värdlandet av fotbolls-VM 2010 skulle bestämmas, var det ett land i Afrikas tur att hålla spelet. Egypten, Libyen/Tunisien (tillsammans), Marocko och Sydafrika lämnade in ansökningar. Den 8 maj 2004 drog Tunisien tillbaka sin ansökan och eftersom Libyens ansökan på egen hand inte räckte till när det gällde listan över krav så avslogs den.
Vid omröstningen om arrangörskapet, som hölls den 15 maj 2004 i Zürich i Schweiz, vann Sydafrika med 14 röster över Marockos 10. Egypten fick inga röster alls.
Den 5 februari 2010 nominerade Fifa 30 domarteam. Den 27 maj petades domarna från Paraguay och Algeriet efter att ha misslyckats på det slutgiltiga konditionstestet. I stället kallades ett domarteam från Uruguay in. Turneringen kom därför att dömas av 29 domarteam. 18 av dessa bestod av domare från ett och samma land, medan 11 team innehöll 2–3 olika nationaliteter. De 29 teamen bestod sammanlagt av 87 domare från 42 länder.[2]
Vid varje match tjänstgjorde fem domare: en huvuddomare, två assisterande domare, en reserv för huvuddomaren (fjärdedomaren) samt en reserv för de assisterande domarna (femtedomaren). Reserverna valdes ut bland övriga domarteam i turneringen. Den 3 juni bekräftade Fifa för Fotbollskanalen.se att samtliga domare fick en ersättning på 50 000 amerikanska dollar, oavsett hur många uppdrag de tilldelades.
Det svenska domarteamet, bestående av Martin Hansson (Holmsjö), Stefan Wittberg (Märsta) och Henrik Andrén (Karlstad) var ett av totalt fem domarteam som enbart agerade reserver. De tilldelades uppdrag som fjärde- och femtedomare i gruppspelet samt i en åttondelsfinal. Efter åttondelsfinalerna fick reservdomarna samt ytterligare fem domarteam lämna turneringen. Kvar fanns 19 domarteam som konkurrerade om att få döma de åtta sista matcherna.
Precis som vid turneringen 2006 var det 23 spelare i varje lag. Varje deltagande lag var tvungna att ha bekräftat en 23-mannatrupp före den 1 juni 2010. Lagen var tillåtna att göra sena byten i fall någon blev allvarligt skadad ända fram till 24 timmar före sin första match.[3]
Gruppspel
Efter att kvalspelet var över lottades grupperna den 4 december 2009 i Kapstaden.
Resultat i gruppspelen
Förklaringar till tabellerna:
S = antal spelade matcher
V = antal vunna matcher
O = antal oavgjorda matcher
F = antal förlorade matcher
GM = antal gjorda mål
IM = antal insläppta mål
MS = målskillnad (GM−IM)
P = antal poäng
Kvalificerade till åttondelsfinal
Placeringskriterier
Följande kriterier användes för att avgöra lagens placering i gruppspelet:[4]
Flest antal poäng
Målskillnad
Flest antal gjorda mål
Om två eller flera lag är lika utifrån ovanstående tre kriterier avgörs rangordningen enligt följande:
Flest antal poäng i matcherna mellan de berörda lagen
Målskillnad i matcherna mellan de berörda lagen
Flest antal gjorda mål i matcherna mellan de berörda lagen
Vinnare av VM Förlorade finalen Vann bronsmatchen Förlorade bronsmatchen Förlorade i kvartsfinal Förlorade i åttondelsfinal Tog sig ej vidare från gruppspelet
För första gången i ett VM avancerade inte värdnationen från första rundan. Regerande mästarna Italien och andrapristagaren Frankrike slutade på sista plats i sina respektive grupper.
Bara sex av de europeiska lagen gick vidare från gruppspelet vilket är det lägsta till antalet sedan VM började spelas med 32 lag. Samtliga sydamerikanska lag gick vidare från gruppspelet.
De tre kvartsfinaler där europeiska lag mötte lag från Sydamerika slutade alla med vinst för det europeiska laget. Tyskland besegrade Argentina med 4–0, Nederländerna vände ett underläge till vinst med 2–1 mot Brasilien och Spanien besegrade Paraguay med 1–0. Det enda sydamerikanska lag som tog sig vidare från denna omgång var Uruguay, som mötte Ghana. Efter ett dramatiskt slut, där Ghana missade en straff i sista minuten av förlängningen, kunde sedan Uruguay vinna i straffläggningen.
Efter många diskussioner om Europas misslyckande i början av mästerskapet så visade det sig att tre av fyra lag i semifinalerna var från Europa. Efter Nederländernas vinst mot Uruguay med 3–2 stod det dock klart att det skulle bli en final mellan två europeiska lag. Spanien besegrade dagen efter Tyskland med 1–0 och blev det andra europeiska laget i finalen.
Med Tysklands bronsmedalj stod det klart att européerna precis som vid turneringen i Tyskland 2006 skulle lägga beslag på alla tre medaljerna, eftersom Spanien och Nederländerna gick till final.
Finalen spelades mellan Spanien och Nederländerna den 11 juli. För Spanien var det för första gången i historien som landet hade lyckats ta sig fram till final, medan Nederländerna sedan tidigare hade spelat final två gånger, och båda gångerna förlorat. Matchen började 20:30 lokal tid, och båda landslagen drog tidigt på sig många gula kort. Under hela matchens gång drog Nederländerna på sig sju gula kort och ett rött, medan Spanien fick fem gula.
Efter en mållös match fram till slutet på förlängningen, gjorde Andrés Iniesta 1–0 för Spanien genom ett pass från Cesc Fàbregas, endast fyra minuter ifrån straffspel och därmed blev Spanien världsmästare för första gången. Redan efter första semifinalen stod det klart att ett europeiskt lag för första gången skulle vinna turneringen utanför Europa.
Fotbollen som användes vid mästerskapet var tillverkad av Adidas och bar namnet Jabulani. Ordet jabulani kommer från bantuspråketisiZulu och betyder "att fira".[5][6] Bollen var prydd med elva färger, en för varje spelare på planen; det fanns också elva officiella språk i Sydafrika.[5][6] Bollen var den rundaste som någonsin använts i ett fotbolls-VM och vid tester som jämfört den med tidigare VM-bollar, är det den boll som har haft störst precision.[7]
Den officiella låten för världsmästerskapet i fotboll 2010, vald av Fifa, var Waka Waka (This Time for Africa) med den colombianska sångerskan Shakira och det sydafrikanska bandet Freshlyground.[8] Låten fanns både i en engelsk och en spansk version och var baserad på en traditionell afrikansk soldatsång vid namn Zangaléwa.[9] Shakira och Freshlyground uppträdde med låten på Fifa-konserten den 10 juni. Den blev också framförd under öppningsceremonin den 11 juni och finalen den 11 juli.
Redan under kvalmatcherna till VM klagade spelare på vuvuzelorna som användes av supportrarna på läktarna. Man hade svårt för att kommunicera med varandra på planen, att höra domarens signaler och att kunna koncentrera sig.[14] Under VM fortsatte det och många undersökningar publicerades som visade att dessa plasthorn kan ge hörselskador. Fifa valde dock att inte förbjuda dem.
Strejkerna
Den 14 juni, några timmar före matchen mellan Italien och Paraguay, gick säkerhetspersonalen i strejk i Kapstaden. Även säkerhetspersonalen i Durban hade då drabbat samman med polisen. Man protesterade mot sina låga löner och arbetsförhållanden. Polisen tog över säkerhetsarbetet och nästa dag sparkades de strejkande.[15]
Även busschaufförer strejkade och under en period tvingades arrangörerna hitta alternativa transportmedel för fotbollsfansen. Detta löste dock sig genom en överenskommelse mellan busschaufförerna och deras arbetsgivare.[15]
Mark Schroeder, vid underrättelseföretaget Stratfor, uttryckte det som "pinsamt för den sydafrikanska regeringen" eftersom den sydafrikanska regeringen inte kunna hålla sina löften till Fifa om att arrangera ett garanterat strejkfritt mästerskap.[16]
Kontroverser
Det bortdömda målet mellan Tyskland och England
I åttondelsfinalen den 27 juni mellan Tyskland och England hade England reducerat till 1–2 i 37:e minuten via Matthew Upson och minuten efter det (38:e minuten) sköt engelsmannen Frank Lampard ett skott som via underkanten av ribban studsade innanför den tyska mållinjen men ut på planen igen och spelet fortsatte. I TV-repriserna framgick tydligt att bollen hade studsat innanför mållinjen. Varken huvuddomaren Jorge Larrionda eller den assisterande domaren Mauricio Espinoza uppmärksammade dock bollens korrekta väg, och därför blåstes det inte för mål.[17] Inför det efterföljande världsmästerskapet i Brasilien infördes mållinjeteknik som med hjälp av kameror avgör om en boll passerat mållinjen eller inte.[18]
Offsidemålet mellan Argentina och Mexiko
I åttondelsfinalen den 27 juni där Argentina och Mexiko möttes tog Argentina ledningen med 1–0 med ett omdiskuterat[19] mål. Lionel Messi spelade in till Carlos Tévez som då var tydligt offside när han gjorde mål. Den italienska domaren Roberto Rosetti litade på sin assisterande domare och valde att godkänna målet. När den assisterande domaren sedan uppmärksammade Rosetti på att målet inte borde godkänts hävdade de argentinska spelarna att domaren hade sett detta på TV-skärmar på arenan, något som inte reglerna tillåter. Målet blev därmed godkänt men skapade återigen en debatt[20] kring användandet av teknik för att avgöra svåra situationer.